Kan man höra tystnaden?
Om man skulle ta och fortsätta på föregående blogginlägg...
Ibland får jag kommentarer på facebook angående mina inlägg här.
Det kom ett som sa såhär: "Tror t o m det finns ett musikstycke som bara består av pauser :-) Tystnaden är jätteviktig, skapar spänning och dynamik i såväl livet som musiken!
Intressant! Hm... jag skickade en motfråga om vad det är för musikstycke?
Idag hittade jag svaret! Tack Ann!
Det här nere är taget från Wikipedia och nu blir det sådär igen.. jag förirrar mig ute på nätet!
Det finns så mycket roligt och intressant, hör här....
4′33″ är en komposition av avantgardekompositören John Cage, innehållande mer än fyra och en halv minut av tystnad. Även om den till en början spelades på piano så var låten skriven för instrument i tre satser.
I en länk av Peter Guttman skriver han såhär:
Most music is trivialized by attempts to describe it. ("The melody is announced by the flutes...") That's not a problem with 4'33". Here's how one performance went: A tuxedoed performer came on stage, sat at a grand piano, opened the lid, occasionally turned some music pages but otherwise sat as quietly as possible for 4 minutes and 33 seconds, then rose, bowed and left. And that was it.
Den konserten skulle jag velat varit med om!
Although often described as a silent piece, 4'33" isn't silent at all. While the performer makes as little sound as possible, Cage breaks traditional boundaries by shifting attention from the stage to the audience and even beyond the concert hall. You soon become aware of a huge amount of sound, ranging from the mundane to the profound, from the expected to the surprising, from the intimate to the cosmic –shifting in seats, riffling programs to see what in the world is going on, breathing, the air conditioning, a creaking door, passing traffic, an airplane, ringing in your ears, a recaptured memory.
Det här sista gillar jag skarpt, vi kan alla vara med!
This is a deeply personal music, which each witness creates to his/her own reactions to life. Concerts and records standardize our responses, but no two people will ever hear 4'33" the same way. It's the ultimate sing-along: the audience (and the world) becomes the performer.
Let's tackle a few obvious questions. Is this music? Sure it is - each sound has a distinct tone, duration, rhythm and timbre. Isn't it arbitrary? But so are all artistic conventions.
Couldn't a 3-year old have written this piece? Perhaps. But did he? Did you?
Finns det någon tystnad då? Kan man höra den?
Nu har du fått något att fundera på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar