Var i arvsmassan sitter julmåstet?

Är det någon som vet var i arvsmassan genen av "julmåsten" sitter?
Vem kommer den ifrån och hur får man bort den?
Är det bara en falsk idyll som vi har på våra näthinnor?
Hur var det förr? Var det så himla lugnt igentligen?
Luta fisk,slakta gris, göra korvar och pastejer,hugga ved, mata djuren, feja och dona på gården, bona golven på natten till julaftons morgon.

Det är inte klokt vad man ska hinna med nu för tiden och detta bygger inte alls upp "julefriden"!

Man ska handla julklappar, hinna slå in dem, få iväg julkorten innan deadline, baka kakor, helst någon surdegslimpa, rulla köttbullar, lägga in sill, pynta,städa, klä granen, göra en massa julgodis som man sett dem göra på TV-som man antingen äter upp före jul eller så är man för mätt och vill inget ha.
Helst även göra egna julgrupper med blommor och binda sin egen krans till ytterdörren.
Så är det massor av olika julavslutningar om man har barn och på inte tal om alla de julkonserter jag missar.

Hallå! Jag behöver mer dagar i december för att hinna med allt!!!!
Jag funderar på att nästa år spara endel av min semester och ta ledigt några veckor FÖRE jul för att hinna med allt jag vill göra!!!!
Vissa dagar känns det underbart att få gå till jobbet! Det är vila jämfört med "flänget" hemma!

Jag vet vad många av er tänker nu, man behöver inte göra allt det där... jag vet....men det finns massor av saker jag vill göra och faktiskt tycker är roligt! Men jag hinner inte med och den inre stressnivån ligger på topp så här års....

Så nu ska jag stanna upp lite i alla mina måsten och inre krav!
Tänka på varför vi firar jul!

Det var nog inte meningen med allt detta ståhej från början!
De vet vi både du och jag, men behöver nog påminna oss lite om detta i dessa dagar.

Det var bara en lite nyfödd pojke och hans föräldrar i ett litet stall.



Början till något mycket större än vi nånsin kommer att förstå!

Så nu ska jag sätta på en kopp kaffe, värma några lussebullar och bara sätta mig ner och titta på vår nyklädda julgran!
Jag hinner det jag hinner och det blir jul i alla fall!

GodJul till er alla, glöm inte att njuta lite nu och då!

Att få förverkliga en dröm!

Drömmen blir verklig!
Sedan barnsben har jag haft en dröm om att kunna hjälpa Afrikas folk!

Jag tror att den föddes den dagen jag hade sett ett program om Afrikas törstande folk och jag var sju år!

Jag närde den drömmen under hela min uppväxt! Jag planerad att utbilda mig till barnmorska för att kunna åka och jobba som missionär där. Jag var så säker på min sak så jag tjatade mig till att få ha alla mina PRAO platser i högstadiet förlagda på sjukhuset.
Efter att jag blivit färdig undersköterska och jobbat  lite mer än ett år, gick jag en U- lands utbildning. Där det först var tre månaders teori- språkträning, kulturförståelse och u-landsorientering. Sedan var det tolv månaders praktik varav 2 månader var förlagda i Sverige på flyktingläger.

Det var en periord i mitt liv som helt skakade om min verklighet!
Men den danade min karaktär och har satt djupa spår i mig! 
Jag kan berätta att det var en fantastisk tid och samtidigt vansinnigt jobbigt.
Men det finns inga tankar om att jag skulle vilja vara utan den erfarenheten.
Att leva som team, med 5 andra persoligheter, var som att vara gift med fem stycken!
Jag är gift med en man sedan snart 22 år och vet vad jag pratar om!
Missförstå mig inte....men att leva ihop med en annan människa är inte alltid dans på rosor. 
Vänd bara blicken mot dig själv en av dina dåliga dagar! 
Vi har två tavlor hemma hos oss som jag broderat och där man kan läsa 
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst" 
En sitter på väggen i vårt sovrum och en i trappen upp till barnens rum.
En sanning som många gånger riktar sig till dem runt omkring mig!

Nu kanske endel av er undrar varför hon måste bli missionär?
Jag har sedan 9 års åldern varit engagerad i Pingstförsamlingens verksamhet. Det var jag som valde denna väg av fri vilja och under en lång periord under min uppväxt har församlingen varit mitt andra hem.
 Här har jag blivit älskad och respekterad för den jag är!
I församlingen hade man då mission i Loitokitok, Kenya. Det var det man hörde om och det var väl så jag såg på mission. Att vara missionär var att vara barnmorska!

Men efter mina 15 månaders praktik hade min bild av mission förändrats totalt.
När jag började u-landsutbildning var jag så inställd på att min praktik skulle bli i Afrika.
Men just det året blev det inget team dit. Jag kände mig lite besviken i början, men focuset ändrades.
Det fanns ju fler världsdelar på kartan! Det fanns annat sätt att arbeta på för att hjälpa människor i behov! Min utlandspraktik blev delad på två länder, Indien och Turkiet.  När jag sedan återvände till Sverige var jag lite desorienterad i min dröm. Men eftersom jag inte visste vad jag annars skulle göra påbörjade jag min sköterskeutbildning. En utbildning är alltid bra att ha tänkte jag!  
Jag var på god väg, men mitt i utbildningenden ändrades mitt livsfocus på nytt! 
Jag kan inte precisera vad det var som hände, men jag tappade nog lite fotfäst i livet när jag insåg att det kanske inte var barnmorska jag skulle bli. Jag tror att det blev extra jobbigt för att
Drömmen var så stark och jag var så övertygad om att detta var det jag skulle göra i mitt liv! En bidragande orsak var att jag började sällskapa med min man och att vi gifte oss.
Alltså en annan del av LIVET blev verklighet. Min man hade varit teamledare i vårt team och året efter bott i Turkiet. Vi fick en gemensam passion för Turkiet och det arbetet som man kunde göra där.
Ett annat missionsarbete tog vid!
Här måste jag flika in att det aldrig var någon press ifrån min man, han försökte få mig att återuppta studierna vid flera tillfällen.

Det blev aldrig Afrika och jag har trott att jag förlorat mina drömmar!

Men så i höstas träffade jag en Kenyanen John Parteyie som vädjade om hjälp att skaffa fram vatten till törstande medmänniskor i Kenya.

Vid samma tillfälle, som hejdåfras sa en vän sa till mig - ”Tro på dina drömmar!”
Jag blev lite arg av det, vadå jag har inga drömmar kvar av det slaget tänkte jag, vad menade hon?
Dessa två människor väckte liv i mina drömmar!

För några månad sedan var jag på väg till jobbet och bar min matlåda i en genomskinlig fruktpåse!

En sådan man tar frukt i på Ica och så slänger när man kommer hem.

Jag fick ide till detta projekt!

Vi ska göra en väska att bära matlådan i och samla in pengar för Afrikas törstande!

Inte bara jag kommer kunna bli ”barnmorska” i Afrika!

Vi kan alla, tillsammans hjälpas åt att föda fram nytt liv!

Projektet  "bara vanligt vatten"

Du vet, när vi spiller lite vatten då utbrister vi - "det gör inget, det är bara vanligt vatten"

De enda de behöver är vanligt vatten, men det är inte vanligt

för dem och det är inte bara....

De har inget!

Du som läser detta kan få bli delaktig i detta, vara med och dela med dig av ditt överflöd!

Här har du länken till hemsidan, gå in och läs om hela projektet www.baravanligtvatten.se

Jag kommer här på bloggen, med jämna mellanrum ge er rapporter om vad som händer i projektet!

Men varför inte nu, dela med dig, göra som mina fd arbetskompisar?

De ska samla in 2500:- och kommer på så sätt att bidraga till produktionskostnaden av påsen.

Men sedan har de även lovat att köpa påsar!

Vad kan du göra? Hur kan du dela med dig?

Först sprid denna länk www.baravanligtvatten.se på tex din Facebook sida.

Hör av dig till mig så kan jag ge dig fler ideer om vad vi tillsammans kan åstakomma!

"Hinder är det skrämmande ting du ser när du flytar blicken från målet!"

Traditioner är till för att följas!

I år höll pepparkaksbaket på att bli totalförstört!
Men tack vare spotify gick det att rädda!
Degen var klar, plåtar framplockade och ugnen värmd, men var fanns våra två band med "måste-julmusik"?
För ni förstår, hemma hos oss kan man inte baka pepparkakor utan:
Julefrid med Carola, Julens klockor ring med Evie och till sist..
Christmas with Bing Crossby och Frank Sinatra! (de sjunger i bakgrunden nu)

I några år har jag faktiskt dragit mig för att baka dessa pepparkakor!
Ja, själva bakandet är okej men det är allt omkring, det som kommer efteråt.
All disk och ihopplockande!
När jag har föreslagit för mina barn att vi kanske kunde hoppa över pepparkaksbaket, blir det mördande blickar och samklangsprotester!
"Mamma man kan inte bryta traditioner! Vi brukar alltid göra det!
Du förstör hela julen!" (och det vill jag absolut inte!)
Så även i år har jag gjort en pepparkaksdeg och det har bakats.
Men jag måste påpeka att det är min dotters förtjänst!
Själv var jag på väg till körövning och var lite stressad och hittade inte banden hur jag än letade!
En pepparkaksbakskris uppstod!!!
Men det är där Spotify kom till räddning, flera av låtarna fanns där och min dotter gjorde en spellista för pepparkaksbaket. Puss på henne!
När jag kom hem från körövningen mötes jag av pepparkaksdoft och julmusik!


Och när allt ändå var framme bakade jag klart! Det gick som en dans!

Så en av årets viktigaste traditioner är räddad än en gång!

Men den finaste traditionen vi har i vår familj är Adventskaffe på säng

Den började vi med när vi var nygifta!

Vi gick upp varannan söndag och tände ett ljus och bjöd varandra kaffe på säng!

Det blev en fin tradition att ha med barnen på!

Men det allra finaste var den morgonen för ett antal år sedan då vi vuxna ännu inte hunnit upp.

Då står de alla tre i dörren, sjunger adventssången och första ljuset brinner i adventljusstaken!

Mammahjärtat bara smalt och en tår trillade!

Så numera går vi aldrig upp ur våra sängar en adventssöndag utan adventskaffe!

Så även i år, men skaran av barn har decimerats till endast ett barn.

Men han kom med ljus och tomteluva på!

PS!

Är det någon som har Julefrid med Carola, Julens klockor ring med Evie på skiva, skulle ni kunna höra av er till mig.

Jag behöver nog dem kopierade till en CD.

Jag är rädd att banden inte håller så många år till och jag tror att jag har fler år kvar av pepparkaksbak!

För gammal att bli brandman vid 35?

"Prova på kurs för kvinnor" stod det i en annons i FaluKuriren!
Jag ansökte och kom med! Vilken upplevelse!
Det är bland det roligaste jag gjort i mitt liv!

År 2001 hade vi som familj kommit hem från 4,5 års utlandstjänst och jag var arbetslös.
Jag är utbildad undersköterska men fick inte ett enda jobb i Landstinget, de hade anställningsstopp!
Så jag var arbetslös och hade genom arbetsförmedlingens försorg fått gå igenom en APU (arbetspsykologisk utredning) test med massor av positiva resultat!
"det kan handla om yrkesroller som har en klar koppling till aktiva servicemoment, att arbetet innebär fart och fläkt, att det verkligen händer någonting etc för att EvaMarie skall trivas i längden"

Med all den erfarenhet jag fått under åren utomlands i bagaget,
tänkte jag att jag borde nog söka mig en ny karriär.
Brandman kanske?

Räddningsverket skulle 2003 starta en ny 2 årig eftergymnasial brandmannautbildning.
Nu erbjöd man oss intresserade kvinnor att prova på yrket! GENIALT!

Så 17.30 fredagen den 30 augusti 2002
stod tio kvinnor på Bysjöns övningsområde i Borlänge.
Redo att möta vad som komma skulle, med stor tillförsikt!!!
Vi var laddade, vi var redo!
I informationsbrevet vi fått stod det att vi skulle meddela kläd och skostorlek!
"Under kursen kommer du få låna rökdykarutrustning, larmställ, stövlar, hjälm och handskar"
Vi visste att nu var det nästan allvar!

I tre dagar fick vi sedan lära oss och göra allt vi drömt om och mer därtill!
På fredagkvällen blev vi först ekiperade! Sedan fick vi undervisning i grunderna i räddningstjänsten, brandteori och praktisk Stråförarteknik (hur man håller, sköter brandslangar, kopplar kyrkor och släcka eld etc)

Lördagsmorgonen tillbringade vi i Maserhallen- för sim och dyktester.
Vidare till Räddningsstationen i Borlänge för styrketester och arbetstest
på rullband (fullt larmställ, hjälm,visir och tunga syrgastuber)
Jag som var bland de äldre, fick bäst resultat och blev klart GODKÄND!!!
Senare samma dag var det genomgång av hela brandstationen och manövertestning av olika utryckningsfordon.
Jag fick tom. ha på sirenerna under en provrunda i ett skogsparti!

Men det klart bästa på hela helgen hade de sparat till sista dagen!
Det var då vi i full utryckningsställ drog dockor, bar "tontunga" vattendunkar uppför ståltrappor.
I utmattningen efter det skulle vi fira upp blytunga däck på rep med våra spagettiarmar.
Så hade vi simulerad kallrökdykning, med hela rökdykarutrustningen på!
Röken simulerades med ett skoskydd över gasmasken!
För att inte tappa bort oss och hitta ut skulle vi ha en brandslang med oss.
Så var det  BARA att söka av rum efter rum i en lägenhet efter en docka.
Det gick inte alls bra, jag var totalt lost!
Så tränade vi stegteknik och till sist trafikolycksteori och praktik.
Vi slog sönder bilrutor, klippte av biltak och lärde oss manövrera basbilens alla hydraliska verktyg.
Såååå häftigt!  

Det var en så fantastisk helg och jag ville inte att den skulle ta slut!
Jag skulle bli brandman!
Men så kom den sista timmans genomgång och utvärdering.
Det var då min nyfunna dröm krossades!
I stora drag framkom det, att om man var i min ålder (35år?)
var man på gränsen till för gammal för den utbildningen!!!
Men jag hade i allafall haft en spännande och lärorik helg!



Här har ni intyget!

  Jag kommer aldrig glömma dagarna då jag NÄSTAN var brandman!

Jag har faktiskt Neil Armstrongs autograf!

På förfrågan ska jag nu äntligen, för publik avslöja hela händelsen!
Håll till godo!

För att ge er en större bild av historian ska jag först berätta lite bakgrund.
Vi har som familj bott och arbetat som missionärer i Turkiet i
sammanlagt 7,5 år.
Den första perioden på 3 år bodde vi i Istanbul.
Vi flyttade ner på senvåren 1992 och vår äldsta son var bara 9 månader.
Under den tiden föddes vår dotter. Nej, hon föddes inte där nere.
Jag födde henne i Sverige och hon var bara 6 veckor när vi åkte hem till Istanbul.

Nu direkt till en av det sanningar som jag lärt mig av livet!
Ditt hem är där du har ditt hjärta, vardagsliv och din bostad!

Efter de tre åren hade vi en hemmaperiord på nästan två år.

Nu till sanning nummer två!
Har man en gång gett ett land sitt hjärta, kommer man alltid ha två hemländer.
Är man i Sverige längtar man sig sjuk efter Turkiet!
Är man i Turkiet längtar man till Sverige.
Man bara längtar hela tiden!!!!!

Turkiet har för oss kommit att bli vårt andra älskade hemland!
Det kommer för alltid och evigt ha en speciell plats i vår familjs hjärtan!

Den här episoden utspelar sig på hösten, lördagen 13 Sept 1997.
Vi hade i februari flyttat tillbaka till Turkiet och hade precis börjat acklimatiserat oss. Vi bodde i en stad som heter Kusadasi som ligger i sydvästra Turkiet, ute vid kusten.



Staden ligger ute vid kusten, ca 10 mil från staden Izmir.
(titta på kartan till vänster, där hittar ni Izmir)



Vi jobbade på en bibelskola som låg ca 2 mil från Kusadasi, i den berömda staden Efesos!
En av Turkiets mest besökta arkiologiska fyndplatser - faktiskt ett av det mest betydelsefulla området i hela medelhavsområdet! Det är så att även fast man inte är van att titta på "omkullfallna stenar" så har man verkligen utbyte av detta! Har ni aldrig varit där, lägg det på er önskelista!
Det är som om att färdas tillbaka i tiden när man guidas en tur i den gamla ruinstaden.
Även det berömda Artemistemplet, (ja, det är bara en enda pelare kvar, lätt att missa!) ett av världens sju underverken finns där.

I den nyare delen av staden som i dagligt tal kallas Selcuk hade vi vår arbetsplats och barnen gick i skola!
Vi pendlade sex dagar i veckan till denna stad. Alldeles utanför staden ligger ett litet flygfält, där bara små plan kan starta och landa. Men det har aldrig hindrat prominenta personer i världen från att besöka dessa värdsberömda sevärdheter.

Den här lördagen hade vi varit på marknaden, som de har i Selcuk varje lördag. Vi var på hemväg och såg att det var full aktivitet på flygplatsen. Vi åkte dit och fick se att det var : First World Air Games där.
Inte visste vi vad det var för något, men vi såg ett tält med en Svensk flagga på.
Om du inte vet det så ska jag nu berätta:
Man blir väldigt patriotisk när man bor utomlands!
En svensk flagga betyder att det ofta finns svenskar där! Dit vill man!
Sagt och gjort, vi betalade in oss och sökte oss bort mot tältet, med Fosterlandets flagga på!
Väl där fick vi klart för oss att de var världens första tävlingar i formationshoppning från fallskärm.

I formationshoppning tävlar man vanligtvis i 4-manna eller 8-manna lag.
Under arbetstiden på 35 resp 50 sekunder skall lagen göra så många förutbestämda formationer som möjligt. Uthoppshöjd är 3000 resp 4000 m. Lagen har med en videofotograf under hoppet som filmar hoppet och sedan tittar domarna på filmen och bedömer om laget gjort sekvenserna rätt.

Svenskarna hade ett helt stort team där. När vi kom var deras tävlande på väg upp i flygplanet och skulle göra sitt hopp.Vi kunde följa dem på en monitor i tältet och det var en hissnande uppvisning.

Men det är när killarna som hoppat kommer tillbaka till tältet det händer!!!!!
En av dem är totalt "uppe i det blå" fortfarande! De andra i teamet undrar vad som hänt och till slut får vi se det!!!! Han har Neils autograf på skon!!!
Neil hade varit med dem upp i planet!
Jag frågade några vakter om vad han skulle kunna finnas och de undrade varför jag ville träffa honom?
De frågade tom.om han var en känd person!!!! Men hallååå???!!!!
Iaf. fick jag veta var han var och gick dit. Jag fick tillfälle att prata med honom typ såhär: Hello, my name is EvaMarie and I´m from Sweden. Hans svar var: "How interesting" och så hann jag be om hans autograf innan tidningsreportrarna högg sina klor i honom.!

Här är beviset!

Jag har den här hemma i kassaskåpet och 

kanske en dag kommer jag att sälja den dyrt på nätet. 

Jag ska bara hitta rätt forum och köpare!  

Känslan av att vara rik!

Idag har jag gått omkring och kännt mig så rik!
Nej jag har inte vunnit på lotto eller trav!
Faktum är, att det blev ett stort hål på kontot när alla månadens räkningar och restskatter var betalda!
Så nu förstår ni att det inte är pengar som gör att jag kännt mig rik!
Nej, det är glädjen över att ha alla barnen hemma och runt mig!
Fast jag mest fungerar som markservice är det OK!
Tänk att sitta där vid köksbordet och fika. Att ha en nygräddad Toscakaka, levande ljus, en kopp kaffe och som "grädde på moset" runt mig dessa skatter, våra barn !!! Gott,gott, gott!!!!!

Förutom att ha bakat en kaka och myst,
har jag hunnit stänga igen trädgården för vintern!
Det är väldigt sent, men eftersom det är så varmt funkade det.
Alla tomma krukor är diskade och undanställda.
Jag har t.o.m. planterat ut en Lavendel på vinst och förlust!
Klarar den sig så gör den det!!! Smart va?

    Sen har jag höstpyntat altanen lite.

Det blev lite adventsaktigt!   

       Igentligen är mossan finast ute i naturen,

 men jag bara måste ha lite på altan!

Jag hittade en sockerkaksform för fem kronor på Myrorna.

Mer att sätta mossa i och ha som höstdekoration inne!

Så piffade jag upp med lite röda bär!

Så här höstmysigt blev det!

Det var allt för ikväll!

Gonatt!

Handen på hjärtat!!!

Är du en "multitasker" kvinna?

Det finns någon slags myt om att vi som kvinnor har simultankapacitet!
Att bara vi skulle kunna göra flera saker samtidigt!
Till viss del håller jag med om det, men är det inte lite osannig och orättvist att säga att det bara är vi kvinnor som skulle besitta den förmågan?
Ja menar, har den myten kommit att gälla enbart innanför hemmets väggar eller?
Jag frågar, hur mycke olika yrken finns det inte där det krävs simultankapacitet och där det faktiskt är mest män som jobbar?
Behöver jag ens räkna upp några.....ja,jag kan ta PILOT då om ni absolut måste ha ett yrke!!!!

Har det inte varit så......jag menar VARIT!!!
Att det var kvinnan som gjorde det mesta i hemmet och därför hade full koll på
vad som skulle göras och for runt som ett gehu?

Om jag nu varit en "multitaskerkvinna" i mina yngre dagar,
måste jag nu tyvärr!!!!! avsäga mig det epitetet! 

Jag tror jag förlorat den kapaciteten i mitt hem!
Fast förresten, när jag tänker efter...har det nånsin funkat så bra?

Jag menar: På väg till toaletten för att borsta tänderna, plockar jag in den där disken på bänken i diskmaskin. Så stoppar jag in en svart tvätt i tvättmaskin och laddar med tvättmedel. Oj! Där står vattenkannan, BLOMMORNA!!!! när fick de vatten senast? På vägen ut från tvättstugan med vattenkanna noterar jag att det ligger en hög ren tvätt som skall upp på sonens rum. Fast det hänger ju massor av mer tvätt på linan som ska upp. Titta!!! där var den där knappen som ramlade ut ur den blöta tvätten jag hängde igår!!!! Ops!!! den for ner på golvet och rullade under maskinen....typiskt! Va? Har jag hål på strumpan? Så kan man inte gå, tänk om man ska ta av sig skorna dit jag ska idag och OJ!!!! snart är försenad till, om jag inte borstar tänderna!!!!!!

Ta dig i kragen kvinna!!! Har du fått det primära gjort eller?!!!
Fick du i själva verket något av de andra gjort?

Det är faktiskt ofta så för mig, att det inte blir något gjort när jag yrar runt sådär!
Tyvärr!!! Men jag tror att jag är så effektiv!!!

Nu för tiden talar jag mig själv till rätta, rätt ofta!!!
EvaMarie, säger jag strängt till mig själv: "Stå still och borsta tänderna först!"
För hur många gånger har jag inte börjat borsta och sedan farit runt som en virvelvind med tandborsten hängande i mungipan och gjort allt det där andra.
Så till slut kommer jag på att jag borde ha borsta tänderna fast jag istället vikt tvätten!

Så handen på hjärtat!!! Är du en "multitasker" kvinna????

Dagen då jag åkte om Gunde Svan i skidspåret!

Som jag berättat tidigare, tycker jag väldigt mycket om att åka längdskidor!

Jag brukar för det mesta åka skidor uppe i Stångtjärn.

Det är nära hemifrån och oftast väl preparerat!

Vad det sedan bjuds på för väder, det kan

faktiskt inte de som sköter spåren rå för!

Det var inte deras fel att jag i ottan en söndagmorgon,

då det blåst hela natten, fick mig en skidtur som hette duga!!



Jag är helt säker på att inte ens Gunde Svan
 hade sluppit ifrån det utbrott av ilska och
 frustration jag fick i skidspåret!
 Tur att ingen mer än jag var så dum den morgonen!
För det VAR lite skämmigt när vrålen av
frustration gurglade högt ut i tystnaden! 



                                                                       

Den här fredagen var det uselt skidväder, det visste jag!

Men det är alltid snösäkert i Lugnets skidspår!

Så intet ont anande, glad ihågen över att få åka lite skidor begav jag mig dit.

Till min förvåning, var det fullt av skidåkande ungdomar där. "Det brukar inte vara så många som tränar så här tidigt i vanliga fall" tänkte jag, satte på mig skidorna och startade.

Det visade sig, att även här uppe var spåren dåliga!

Det fanns bara en slinga preparerad och där åkte visst alla ungdomarna!

Vad jag inte visste då, men kom underfund med senare, var att det troligtvis

var avstängt för motionärer denna dag!

Det var dagen före Lilla Skidspelen, den 11 Februari.

Hela helgen var det alltså stortävlingar inplanerade!

Till en början var det inte alls så många i spåret och jag skidade på.

Men rätt som det var, från ingenstans, dök de upp!

Dessa starka, muskelstinna och framför allt snabba ungdomar!

De måste ha tänkt: Vad är det för kärring på vår träningsbana?

I mördarbacken drog de på och jag kände mig verkligen dålig

och insåg min fadäs!

Men envis som jag var så tänkte jag inte sluta:

"Jag skulle åka mina 14 km, nu när jag var här!"

Vänner! Det var på andra varvet det hände! 

Jag ångrade bittert att min mobil var utan ström och låg på laddning hemma!!!

När jag så var påväg, med starka och snabba skidtag, ja!

jag fick ju lov att ge allt jag hade, när alla dessa kraftpaket hela tiden åkte om mig!

När jag närmade mig mördarbacken för andra gången dök han upp.

Alltså Gunde!!!

Då kunde jag bara inte hålla tyst!!!

Det bara kommer liksom... "nämen är det inte självaste Gunde som åker förbi mig?!"

Han vänder sig om och säger "Ja, vill du att jag ska stanna så du får åka om mig?" och ler sådär lurifaxit som bara han kan! Kan ni se det?!

"Men du är snäll du Gunde, men det behövs inte!" var nästa fras som bara ploppade ur mig!

Medan hundra miljoner tankar for igenom huvudet..Varför svarar jag sådär kasst? Varför har jag inte kameran? Varför har jag inte ett papper och penna i fickan för en autograf? (som om jag alltid annars brukar ha det utifall jag skulle träffa på en kändis i skidspåret?!) varför, varför varför........

Så var det ögonblicket över trodde jag!!!!!!

Strax dyker det upp en till figur bredvid mig och då ploppade det ut ännu en fras..." och vem är det nu då som jag har äran att åka bredvid?"

Det var en ung söt tjej, hon pekade på Gunde, som vi bara såg ryggen på i uppförsbacken och sa "jag är hans dotter!"

Meeeen varför, varför har jag denna ultimata otur!!!!!!!

Två kändisar inom loppet av några sekunder och inget bevismaterial....

Hon fortsatte snabbt, utan en minsta tillstymmelse till att det skulle vara tungt.

Men vi var faktiskt mitt i en skaplig uppförsbacke!!!!

Det såg ut som om hon flög, precis såsom Gunde nyss gjort! 

Tur för mig att jag var anfådd, tur för mig att det inte flög ur fler, okontrollerade kommentarer från min ostyriga mun!!!!

Men det var inte slutet vänner...

För när jag kom upp på krönet av backen, då stod Gunde och Julia

där och snackade taktik inför Mördarbacken!

På nytt kom det okontrollerat ord ifrån min mun....(jag brukar inte alltid bete mig så där, bara så ni vet!!!)

"Men Gunde! Nu får jag ju iallafall köra förbi dig i skidspåret!"

Jag minns inte vad jag fick för reaktion, men jag inbillar mig att han log så där lurifaxit igen!!!!!

Gunde, You made my Day!

Det var det som bar mig resten av den dagen!

Jag hade verkligen något att skryta om på Facebook!!

Så kan det alltså gå till, en helt vanlig fredag, i en ovanligt vanligt människas liv!



Lekattens liv? Var har jag fått den idén ifrån?

Igår fick jag en kommentar på namnet jag valt för min blogg!
Därför kommer nu detta inlägg, så inga fler kommer att misstolkar namnet!
Det betyder inte..Le(elak)katt och inte en leende katt utan det är helt enkelt som det låter, ordet för ett Hermelindjur- Lekatt!
EvaMarie- Lekatten,  myntades i ett tal till mig vid ett speciellt tillfälle och det har kommit att symbolisera mitt liv!

För att kunna skriva detta har jag fått gjort lite eftersökningar i det som finns dokumenterat om just Lekatten- Hermelindjuret. Man kan ju inte precis påstå att det finns massor av likeheter mellan oss!
Men jag kan iaf. säga att vi har två likheter!
De väser och skriker vid aggresion och så är de snabba!

Det förstnämnda tänker jag inte ha nån utläggning om... men det andra kommer här...

Det började redan när jag föddes!
Jag är nämligen född i ambulansen på gamla Borlängebron, utanför SSAB nånstans. Ambulansen var påväg till Falun, men jag hade inte tid att vänta tills vi kom fram! Jag skulle ut!!
Jag tror att mamma trodde jag var en pojk och alltså skulle jag heta Klas-Göran?!!
Som du förstår, jag är född i eran av "är du kär i mig ännu Klas-Göran", alltså på 60talet!

Snabbheten har genomsyrat mitt liv sedan dess!

Jag äter snabbt, det gör vi allihop i vår familj! Särskillt en vän som vi har som matgäst av och till, hon hinner aldrig med oss andra! När vi nästan ätit upp,så har hon knappt börjat!

Det kan växla snabbt mellan skratt och gråt hos mig!

Hemma har min snabbhet även lett till flertal konflikter mellan mig och min man. Det hände väldigt sällan nu, men ofta förr, när barnen var små och gnabbades för jämnan (tyckte jag!)!
Vi kunde sitta vid samma bord och höra hur ungarna bråkade. Jag kunde bli galen av ilska ibland, först på dem och sedan på Sören för att han aldrig tycktes bry sig!
När vi en kväll satt och pratade igenom detta sa han bara:
"Ja, men jag hinner inte reagera innan du har exploderat"!!!!!
Det behövs väl ingen mer förklaring över det?
Jag har försökt lära mig att reagera långsammare och det har funkat ibland!!!

När jag gick i skolan var det många slarvfel i de olika arbetshäftena, jag kunde!
Men hade för bråttom!
Tyvärr har det smittat av sig på våran minsta son.
Men jag är inte orolig! Det rättade ju till sig i skolarbetet till slut!
När jag var arbetssökande och gjorde ett APU test (arbetspsykologisk utredning) tillsammans med en psykolog som hette Stig Gagnerud, fick jag denna kommentar:
"Kvaliten är genomgående mycket god, men detta sker på bekostnad av snabbheten"
För övrigt på tal om det testet, så är det på pricken en redovisning av mig.
Det har betytt oerhört mycket för mig att jag fick göra den!
Jag har mina förmågor nerpräntat på ett papper!!! Har ni det?

Nu kommer ett tips till alla er som läser och är lärare!
Jag tror att det var i åk 4 som vår lärare Inga Sirborg -Världens bästa by the way!!!!
Det var då hon spela oss ett spratt, men präntade in i oss att inte ha så bråttom!
Hon förklarade tydligt att vi skulle läsa igenom hela instruktionen, innan vi började göra det som stod på pappret.
Vilket liv det blev i klassrummet!
På pappret stod att vi skulle stå på stolen på ett ben och gala etc, ja att vi skulle göra en massor andra tokigheter.
Men längst ner stod även...ungefär så här..Har du läst igenom allt detta så sitt bara ner, gör inget och vänta och se!!!
Jag lovar er, det var bara ett par klasskompisar som satt ner och tittade på det som hände. Rena cirkusen!!!
Varsågod, bara ett tips att använda!!!

Så nu vet ni varför min blogg heter Lekattens liv!!!

Hur många gånger ska man förlåta sig själv?

Jag har godisförbud!!!
Jag har även fikabrödsförbud måndag till fredag eftermiddag!
Jag måste väl inte förklara varför? Jag säger bara.. To much fika i somras!!!

Men....det finns EN Klausul!
Det är Tårt-Klausulen!!!
Bjuder någon på tårta mitt i veckan så måste man smaka!
Det är lite väl fräckt annars tycker jag!
Jag menar, har någon på jobbet lagt manken till och vill bjuda, vem är då jag att tacka nej för att jag inte äter fikabröd i veckorna?
Nej nån måtta får det vara på att snåla med kaloriintaget!!!!

Godiset är mycket lättare att vara utan! Det är en ren befrielse att gå förbi alla godishyllorna på ICA Maxi när jag veckohandlar. Ni som vet hur det ser ut....det är ju proppfullt av allt snask!
Jag säger När! jag handlade godis, när jag gjorde det, så hade jag alltid beslutsångest!
Vet ni, jag tyckte alltid att jag köpt fel godis när jag väl kom ut ur affären med det!

Jag har en kompis som visst hittat en klausul till, men det finns inte i mina dokument!
Men han har... bjuder någon på godis får man äta!!!! Och stackars honom..idag kom en god vän visst in med en HEL LÅDA GODIS!!!! Jag undrar om de är i maskopi med varandra???!
Jag menar.... hur länge räcker det?
Det blev iaf. dubbelgott! En god vän och godiset var gott!

Detta med att ha godisförbud införde jag och min dotter förra året vid skolstart.
Det skulle vara tills första knäcken kokas hos oss.
Det brukar vi alltid göra till 1:a advent och det är sååå gott!
När vi fastställt det och det gått ett par dagar var det någon i vår familj som kläckte ur sig..
"Pappa (mästerknäckkokaren) kan vi koka knäck snart?" Jag säger inte vem det var!!!
Det är värst i början när man ska avsockrefieras! Sen går det lättare och lättare.
Det känns som en stor seger varje gång man lite nonchalant, inte alls sugen, bara går förbi de där hyllorna!
Det vänner, det är seger över Sockrets makt!

Men till sist... de senaste veckorna har varit lite jobbiga för mig!
Har börjat på en ny arbetsplats och det verkar som om det finns en ständigt osinande ström av goa kakor, bullar,kokosbollar.
Och nu sist...suck...nån hade bakat en saffranskaka!!!! Så jag måste erkänna..
Jag har fallit nästan varje dag....!
Alltså..jag får lov att börja om och om igen. Förlåta snedstegen jag gör...men så kan jag inte hålla på... eller kan jag? Hur många gånger kan man förlåta sig själv??

Välkommen!

Hej och välkommen till min Blogg!
Jag hoppas du ska trivas och få många "igenkännande" skratt över hur livet kan te sig för en Ovanligt Vanlig människa som jag!
Men jag har även en önskan att du ska kunna stanna upp lite, mitt i din vardag och bara se livet lite tydligare!
Vardagsbilder, passioner och framför allt, att du ska börja se allt tokroligt som Livet faktiskt är fullt av!
Jag samlar på goda ord, livsvisdomar som lyfter och fördjupar livet ett snäpp, här har du ett...
"Hela världen är full av glädjeämnen! Konsten är bara att se dem då många är mycket vanliga!"

Jag heter EvaMarie och är gift med världens bästa man. Tillsammans har vi fått tre fantastiska ungar! Två killar och en tjej. Den största bor inte hemma längre och den mellersta är snart flygfärdig. Det är bara lilleman som vi kommer ha hos oss ett antal år till. Men det är väl som livet ska vara?!! De föds, växer upp och så hux flux så står de på egna ben och man är inte deras centrum längre!

Vem är JAG då?
Det är bra känner jag, att man ställer sig den frågan till sig själv ibland. Vad vet jag om mig själv? Försök själv nån gång, det är jättenyttigt och du får inte svara med din yrkestitel, för det är inte hela du!

Jag är alltså en Kvinna på 44 år (bara att komma ihåg siffran på åldern man har på en anställningsintervju är ett tips! Vilket jag inte gjorde och det blev tokigt.) Jag är Dotter till mina föräldrar och Lillasyster till min storebror.
Fru till min man och hans "Co worker" med allt vad det innebär!  Mamma till mina ungar- Det i sig är sannerligen spännande kan jag bara konstatera!
Så är jag en Arbetskamrat- Jag har precis bytt jobb och fått en massa nya fantastiska arbetskamrater!
Jag hoppas att jag med den jag är, kan tillföra något till dem?! Men jag saknar jag mina fd. arbetskamrater grymt mycket! Nu jobbar jag som undersköteska på en spännande kirurgavdelning på Falu Lasarett.

Jag är troende, sk Kristen, men snälla dra inte "åt dig öronen" på en gång. Jag är lika mycket människa för det och jag tror inte du kommer att bli besviken eller behöver vara rädd för att jag skulle pracka på dig något. Abraham Lincon sa såhär: "Gud måste älska vanliga människor, eftersom Han gjorde så många."
Ge mig en chans och du kommer att se att jag bara är som du, i stort sett!
Dvs. om du som läser detta är en kvinna, fast nästan lik dig om du är man. Det är bara några attribut som skiljer oss åt och det är väl inte så noga?
När jag började tänka på detta med att börja Blogga kom jag på att det finns ganska mycket i mitt "Livs Bagage" som är värt att låta er få en glimt av. Jag har bla. som ogift gått på en Utlandsutbildning med 1 års praktik i Turkiet och Indien. Som familj har vi sedan levt och arbetat i Turkiet i sammanlagt 7,5 år.
Det är om detta och om vardagens "tokroligheter" ni kommer att få läsa om fram över i min blogg.

Mina karaktärsdrag: Min förra chef brukade säga att jag är som en "Öppen bok" dvs man kan oftast läsa av hela registret hos mig?!!!!!!
Jag anses ofta vara en "Glad prick"(hm.. vet inte om ni skulle få samma svar om ni frågade mina barn?)
Då ska ni också veta att om man får höra en sak om sig själv tillräckligt mycket, så tror man det om sig till slut! :)
Sen har jag fått "Talets gåva" som det så fint heter! Det är en gåva som väcker blandade känslor hos många!!!!  När jag och min man började sällskapa frågade en av mina kompisar något ungefär såhär..."när ni träffas är det bara du som pratar då?" Även här har folk sagt det ena och det andra till mig och jag har fått en bild av vem jag är genom detta. Jag kan medge att jag har svada i onödan ibland. Men det kan vara till stor fördel många gånger!
Så är jag noggrann och det kan också var dubbelbottnat! Tex. jag kan inte avsluta ett korsord om det inte är klart innan alla rutorna är ifyllda. Då menar jag rätt ifyllda! Inte som en kompis till mig roar sig med ibland.. att fylla i ord så det blir rätt och ser rätt ut, men inte är det!!!!
Det betyder oftast att inte många korsord i mina korsordstindningar som blir lösta! :)
Sen kan jag inte avsluta en bok jag börjat läsa i, även om den är uuurtråkig, jag bara måste ta mig igenom den! Ibland kan man faktiskt behöva ge endel böcker den chansen, det kan ta tid att komma till det däringa braiga!

Drömmar:
Jag vill någon gång i mitt liv åka till Wien och sitta med och höra Nyårdagskonserten live!
Helst tillsammans med vår äldste son!
Till min 50 års dag önskar jag mig en Luftballongsfärd. Så måste jag, om så bara en gång i mitt liv få kliva ner på Afrikansk jord! Landa i Kenya och se arbetet som bedrivs i Loitokitok. En dröm jag haft sedan jag var nio år! Nu ska ni få höra en hemlis.. det kommer mer om Kenya fram över och där kan ni få  vara med och påverka. Men ni får hålla er till tåls!
Så vill jag lära mig bugga(alltså dansen bugg!!!), måla med akvarell och vända under vattnet när jag simmar crawl.( jag tränade med FSS när jag var liten men slutade innan de började öva det, sannerligen en miss för mig!!!)

Till sist: Jag tycker om att sporta på olika sätt. Jag har kort på F&S, försöker hinna med att träna där ibland. Men så löptränar jag och simmar (man får simma gratis en gång i veckan som Landstingsanställd! Generöst i dessa spartider! Jag blev stormlycklig i torsdags då jag av simhallens reception fick ett inplastad årskort!!!) När jag simmar går det undan, precis som det gjorde när jag föddes och skulle heta Klas-Göran!
Men mest av allt älskar jag att åka längdskidor! Körde om Gunde Svan i skidspåret här i början på året!
Det i sig, är en historia jag ska berätta framöver.
Allt detta sportande är helt egotrippat och bara för mig!!!
Jag mår så himla bra och känner mig så tillfred. En känsla av förnöjsamhet infinner sig hos mig efter ett träningspass! Jag tränar inte för att tävla eller så, utan bara för att jag mår så bra och det är det som Driver mig!

Nu orkar ni nog inget mer för den här gången....
Men jag har så mycket att berätta och vet inte var jag ska börja? Ni kommer inte få något i kronologisk ordning, utan vill ni, så kommer ni så småningom få en bild av mig och min familjs liv.
Om jag ger er några rubriker så kan någon av er ge mig feedback genom att önska en?!!!

Men innan ni får dem så vill jag säga: Välkommen till min Blogg och hoppas ni ska trivas!

Till rubrikerna nu:
 1. Lekattens liv? Var har jag fått den idén ifrån?
 2. Då träffade jag Niel Armstrong och fick hans autograf.
 3. Dagen jag åkte om Gunde Svan i skidspåret.
 4. För gammal för att bli brandman när man är 35 år?
 5. En nyfödd lillebror,tre glassar och sorgen över att inte få spela Bingilotto med mormor.