Pannkaksbekännelse!

Med risk för att ni ska undra vad jag är för en mamma kommer nu min bekännelse...

Jag är usel på att steka pannkakor!

Så har det alltid varit!

Att kunna steka pannkakor är väl en av moderskapets medärvda grundkunskaper?

Sorry, då kanske jag inte är en riktig mamma?

Jag kan inte minnas att jag ens lärt mig det i hemkunskapen?

Men idag frågade jag min dotter om hon fick lära sig det i hemkunskapen,

det hade hon var svaret så då måste jag väl ha gjort det med?!

Min dotter är så mycket bättre på att steka dessa gyllengula skapelser än jag!

Min man är superpannkaksstekaren, fattas väl annat med en pannkaksspecialist till mamma!

Minsta sonen var med när jag frågade dottern och utbrast sedan..

 "bra då kommer jag lära mig det också"

(nej, jag har inte och kommer inte lära honom steka pannkakor, bara så ni vet!)

Ibland bryr sig min hjärna om  att fundera på denna min oförmåga, varför är det så svårt för just mig?

Jag har kommit fram till detta....

Det måste ha något att göra med att jag är född i ambulansen!

Alltså född till att har så bråttom!

När jag ska steka dem så är det alltid så att de inte är riktigt färdiga för att vändas.

Det fattas visst några millisekunder och vips så faller de sönder och jag blir så besviken....

Tankar som "Titta jag lyckas aldrig! Jag kan inte steka pannkakor och blir sur, arg och irriterad!

Lägg ihop denna "att vara en misslyckad pannkaksmamma" känslan

 med hungriga ungar och hungrig mamma,

så förstår ni varför jag inte ens har någon praktik i ämnet! 

Så hemma hos oss har vi förbrukat ett par våffeljärn.

För jag är en baddare på att grädda våfflor!


Nästa bekännelse... våra barn är uppvuxna på våfflor och sylt!
Ni skulle bara höra hur lyriska de låter om det mot förmoda
skulle vankas pannkakor hemma hos oss!

Om jag ska steka pannkakor krävs det förberedelser:
Jag måste vara på bra humör, inte alls trött efter jobb och vara utrustad
till tänderna med mycket tålamod!
Hur ofta tror ni det blir? Inte ofta....

Så när våra barn har varit hos sin farmor och fått önskat mat, vad tror ni de önskat?
Ja, just det...PANNKAKOR!
Och värdens bästa pannkaksstekare har stekt pannkakor till frukost, till lunch och middag åt dem!

Jag har världens bästa svärmor!
(helt sant och det ska ni få höra om en annan gång)

Jo, jag har stekt lite pannkakor av och till, men hemma hos oss har det aldrig varit den räddningsplanka jag har förstått det är hemma hos vissa familjer.

Det går oftast bättre om jag har en pannkakslagg och ett plättjärn. ¨
Då kan man hälla i laggen först och så dutta i plättjärnet.
När plättjärnet är fullt, ja då minsann är det dax att vända pannkakan!
Så håller man på så tills smeten är slut.
Plättarna är alltid fina, men en och annan pannkaka ligger där trasig och misslyckad!
Fast de slinker ner de med!

Men idag förstår ni, idag har jag lyckats!!!

En hel pannkakssmet, ett järn och  inte en enda trasig...
Alla bara hela, runda, gyllengula och fina!
Och jag var inte ens en gnutta sur eller irriterad!

Bara stolt över att äntligen, äntligen lyckats!!!

Opackad!

Klockan är midnatt, min födelsedag är över och om mindre än 9 timmar ska jag sitta i bilen påväg till Danmark och är i stort opackad!!!!

Det är ovanligt för att vara mig ska ni veta!
Det är inte klokt vad jag avskyr detta!
Alltså att vara opackad och inte kunna sova pga av kaffe!
Lägg så till att min äkta hälft ligger och snarkar i det rum
jag borde ha tända lampor och prova outfits just nu.
Hopplöst läge för packning alltså!

Min äkta hälft tog SAFT till tårtan ikväll, har det nånsin hänt?
Han var förutseende,medans jag balja i mig två koppar!
Jag har försökt sova, men ligger bara och gör upp packningslista i huvudet.
Jag har varit upp och skrivit ner den, jag har druckit mjölk och ätit en macka
( vi åt middag 16.30 igår)
Nu har jag gett upp!

När jag skrev att jag är opackad måste jag medge att jag packat necessären,
den var i badrummet, där kunde jag tända!!!

Vi ska till Köpenhamn på 5 års jubileeum för den
Turkiska Tv kanalen Kanal Hayat!
Vi ska träffa äkta hälftens chef och samarbetsparners.
Det är väl vår där nere och jag har inte hunnit med att fixa till vårgarderoben!

Till vardags går jag mest i landstingets uniform, så då brukar det inte vara så stora problem.
Men nu jag vet inte vad jag ska ha på mig??

Alldeles innan läggdax fick jag reda på att vi bara får ha handbagage!

Vet man inte vad man ska ha på sig måste man ha mycket med sig!

Jag kan organisera och packa,
Konstigt vore väl annars som vi flyttat och rest under våra år utomlands.
Men jag är även väldigt duktig på att packa med för MYCKET!

Minst tre byten, två par skor, hårfön, necessär och lite annat som bara måste med.
Ni ser väl, det funkar inte!
Inte är det konstigt att man inte kan sova med sådana här problem?

Fisk i grönt sällskap

Hela middagen i ugnen!

600 gr torsk, sej eller lax (jag tar bara 400gr)
750 gr potatis
2 gula lökar
2 paprikor
2 tsk salt
svartpeppar
100 gr rucolasallad

Dressing

3 msk olivolja
2 msk balsamvinäger
1 tsk flytande honung
2 krm svartpeppar

Receptet är för 4 personer
Ugnen på 225 grader

Skrubba potatis och skär i bitar,

 lägg på bakplåtspapper på en plåt.

Krydda med 1 tsk salt, stek i övre delen av ugnen 15- 20 min.

Skala och klyfta löken, skölj, kärna ur och skär paprikan i bitar.

Skär fisken och lägg i en smord ungsform och krydda med 1 tsk salt.

Sänk värmen till175 grader.

Lägg grönsakerna tillsammans med potatisen.

Sätt fisken på ett galler under plåten.

Stek allt i ca 15 minuter och blanda dressingen.

Blanda grönsaker och potatisen med rucolan,

lägg fisken ovanpå och häll dressingen över alltihop.

Tips!

 Vill man ha en kall sås till, blanda matlagningsyogurt

med en klyfta vitlök, lite salt och lite honung!

Smaklig måltid!

Det gör ont!

Det gör så ont när man hör att vänner mår dåligt!

Man vet att det spelar ingen roll vad man säger,

det kommer inte att hindra deras avgrundskänsla iaf!

Men så hittade jag en dikt som en fd Falubo skrivit, hon heter Inga Perder och är en

Brilliant bland människor!

Hennes ord hittar vägen emellan, vägen ner, når fram och ger hopp!

Naturens rytm och livets!

"Kanske kommer det en vår för våra frusna sinnen, kanske tinar vi så småningom.

Solkig vårsnö smälter så sakterliga också på hjärtats skuggiga norrsida.

Det hjälper inte med en vårbrasa tänd av människohand.

Det måste till miljoner watt, inte ens solen skulle förmå driva kylan på flykten,

om inte jordens vintersida vänder sig mot ljuset och värmen.

Så får vi vända vårt djupfrysta inre landskap mot honom som själv är ljuset!

Låta kärlekens vårbrasa ta hand om bråten, som blir så tydlig i det starka solskenet.

Då... kommer det en vår, då vårt inre ska spira och gro.

Fångenskapens tjäle får släppa sitt grepp för miljoner watt,

när vi vänder våra nakna grenar mott värmen och ljuset!"

Livet ter sig ibland som en sån här vårdag vi haft idag.

Det blåser snålkallt, fast solen lyser fryser man!

Jag har glädjen att ha en liten trädgård, alldeles lagom stor. Just nu är allt heldött!

Igår var jag ut och tittade, inget, absolut inget grönt har kommit fram!

Så finns det andra som berättar att hos dem i deras trädgård, blommar snödroppar och krokus!

Jag vet av erfarenhet att om ett par veckor kommer min jättevallmo sätta fart

och några andra växter börja titta fram.

Men nu verkar det så dött!

Kan det inte se ut såhär i våra liv ibland ....?

Hos mig går livet sin gilla gång, lite knopp här och där,

det ser ganska lovande ut, idag törs jag säga att det finns lite vårkänslor!

Men så hos dig är det helt dött, du kan inte för allt i livet, ens i vildaste

fantasin hitta ett dyft av liv! Det är torrt, visset, dött och mörkt!

Men..... precis som våren kommer varje år!

Lika säkert är det att även om livet ter sig svart, visset och dött

  kommer ljuset tillbaka!

Du får svepa om din själ med en varm filt av envist trotts, om än så svagt,

håll ut!

Vi som har knoppar i vår trädgård, strimmor av ljus i våra liv

 sänder härmed varma tankar, tysta suckande böner just för dig!

Må ditt djupfrysta inre mycket snart få spira och gro!

Tillbaka!

Ja, nu var det ett tag sedan sist!

Den största delen av familjen har haft sportlov!
Första året utan :( största sonen!
Bilden ovan är från Funäsdalsfjällen, en sån där härligt vintervarm dag MITT uppe på fjället!
Just en sån dag man mår gott, älskar livet och bara vill ska fortsätta i all evighet!

För att ta sig upp måste man antingen skida.... eller nja jag kallar inte att gå med skidorna uppför fjällkanten för att åka skidor!( inte när man åker i skidspår med massor av uppförsbackar heller)
Antingen går man upp eller så tolkar man efter en vessla!
Det sistnämnda gjorde vi i år, i strålande sol och minsta möjliga ansträngning!
Lite armträning kanske!!!

En paus för att vila arm musklerna lite!

Väl uppe på fjället visade det sig att det var ganska hård snö och några hiskeligt långa nedförsbackar!
Några av oss åkte på skrå medan andra trodde det var störtlopp som gällde!

Ner kom vi och så blev det en lååååång skidfärd i ospårad fjällsnö!

Det är konstigt med kilometrarna i fjällen, de verkar vara mycket längre än här i Falun?

Utsikten från vår stuga!

Sammanställningen:  Skidor utförs och slätförs alla dagar!

I vår familj funkar det såhär:
Har man liftkort för slalom tre dagar, då åker man tre dagar!

Liften öppnar nio och stänger fyra!
Med en paus för lunch och en snabb fika på em!

Hem, duscha, laga mat, äta mat, dega i soffor och sängar!

Klockan nio är det ofta släckt och alla sover utmattade efter dagens pass!

Frisk fjällluft och pumpa pister tar på krafterna och benmusklerna!

Man är rätt mör efter ett par dagar!

De dagar vi åker längd är inte lika hektiska, men man är härligt trött i kroppen då med!

Men visst orkar man några omgångar Yatzy!

Årets mästare, oslagbar; Mamma!!!!

Här slog jag en yatzy på första slaget!

 

Har man ännu mer ork, ja då gräver man en bivak utanför fönstret!

Eller så struntar man i skidåkningen och pimplar röding!

Det var urgott, synd bara att det blev så få!

Oj det här blev nästan som en bilddagbok!

Strunt i det, ni förstår att vi har haft det bra eller hur?