Handen på hjärtat!!!

Är du en "multitasker" kvinna?

Det finns någon slags myt om att vi som kvinnor har simultankapacitet!
Att bara vi skulle kunna göra flera saker samtidigt!
Till viss del håller jag med om det, men är det inte lite osannig och orättvist att säga att det bara är vi kvinnor som skulle besitta den förmågan?
Ja menar, har den myten kommit att gälla enbart innanför hemmets väggar eller?
Jag frågar, hur mycke olika yrken finns det inte där det krävs simultankapacitet och där det faktiskt är mest män som jobbar?
Behöver jag ens räkna upp några.....ja,jag kan ta PILOT då om ni absolut måste ha ett yrke!!!!

Har det inte varit så......jag menar VARIT!!!
Att det var kvinnan som gjorde det mesta i hemmet och därför hade full koll på
vad som skulle göras och for runt som ett gehu?

Om jag nu varit en "multitaskerkvinna" i mina yngre dagar,
måste jag nu tyvärr!!!!! avsäga mig det epitetet! 

Jag tror jag förlorat den kapaciteten i mitt hem!
Fast förresten, när jag tänker efter...har det nånsin funkat så bra?

Jag menar: På väg till toaletten för att borsta tänderna, plockar jag in den där disken på bänken i diskmaskin. Så stoppar jag in en svart tvätt i tvättmaskin och laddar med tvättmedel. Oj! Där står vattenkannan, BLOMMORNA!!!! när fick de vatten senast? På vägen ut från tvättstugan med vattenkanna noterar jag att det ligger en hög ren tvätt som skall upp på sonens rum. Fast det hänger ju massor av mer tvätt på linan som ska upp. Titta!!! där var den där knappen som ramlade ut ur den blöta tvätten jag hängde igår!!!! Ops!!! den for ner på golvet och rullade under maskinen....typiskt! Va? Har jag hål på strumpan? Så kan man inte gå, tänk om man ska ta av sig skorna dit jag ska idag och OJ!!!! snart är försenad till, om jag inte borstar tänderna!!!!!!

Ta dig i kragen kvinna!!! Har du fått det primära gjort eller?!!!
Fick du i själva verket något av de andra gjort?

Det är faktiskt ofta så för mig, att det inte blir något gjort när jag yrar runt sådär!
Tyvärr!!! Men jag tror att jag är så effektiv!!!

Nu för tiden talar jag mig själv till rätta, rätt ofta!!!
EvaMarie, säger jag strängt till mig själv: "Stå still och borsta tänderna först!"
För hur många gånger har jag inte börjat borsta och sedan farit runt som en virvelvind med tandborsten hängande i mungipan och gjort allt det där andra.
Så till slut kommer jag på att jag borde ha borsta tänderna fast jag istället vikt tvätten!

Så handen på hjärtat!!! Är du en "multitasker" kvinna????

Dagen då jag åkte om Gunde Svan i skidspåret!

Som jag berättat tidigare, tycker jag väldigt mycket om att åka längdskidor!

Jag brukar för det mesta åka skidor uppe i Stångtjärn.

Det är nära hemifrån och oftast väl preparerat!

Vad det sedan bjuds på för väder, det kan

faktiskt inte de som sköter spåren rå för!

Det var inte deras fel att jag i ottan en söndagmorgon,

då det blåst hela natten, fick mig en skidtur som hette duga!!



Jag är helt säker på att inte ens Gunde Svan
 hade sluppit ifrån det utbrott av ilska och
 frustration jag fick i skidspåret!
 Tur att ingen mer än jag var så dum den morgonen!
För det VAR lite skämmigt när vrålen av
frustration gurglade högt ut i tystnaden! 



                                                                       

Den här fredagen var det uselt skidväder, det visste jag!

Men det är alltid snösäkert i Lugnets skidspår!

Så intet ont anande, glad ihågen över att få åka lite skidor begav jag mig dit.

Till min förvåning, var det fullt av skidåkande ungdomar där. "Det brukar inte vara så många som tränar så här tidigt i vanliga fall" tänkte jag, satte på mig skidorna och startade.

Det visade sig, att även här uppe var spåren dåliga!

Det fanns bara en slinga preparerad och där åkte visst alla ungdomarna!

Vad jag inte visste då, men kom underfund med senare, var att det troligtvis

var avstängt för motionärer denna dag!

Det var dagen före Lilla Skidspelen, den 11 Februari.

Hela helgen var det alltså stortävlingar inplanerade!

Till en början var det inte alls så många i spåret och jag skidade på.

Men rätt som det var, från ingenstans, dök de upp!

Dessa starka, muskelstinna och framför allt snabba ungdomar!

De måste ha tänkt: Vad är det för kärring på vår träningsbana?

I mördarbacken drog de på och jag kände mig verkligen dålig

och insåg min fadäs!

Men envis som jag var så tänkte jag inte sluta:

"Jag skulle åka mina 14 km, nu när jag var här!"

Vänner! Det var på andra varvet det hände! 

Jag ångrade bittert att min mobil var utan ström och låg på laddning hemma!!!

När jag så var påväg, med starka och snabba skidtag, ja!

jag fick ju lov att ge allt jag hade, när alla dessa kraftpaket hela tiden åkte om mig!

När jag närmade mig mördarbacken för andra gången dök han upp.

Alltså Gunde!!!

Då kunde jag bara inte hålla tyst!!!

Det bara kommer liksom... "nämen är det inte självaste Gunde som åker förbi mig?!"

Han vänder sig om och säger "Ja, vill du att jag ska stanna så du får åka om mig?" och ler sådär lurifaxit som bara han kan! Kan ni se det?!

"Men du är snäll du Gunde, men det behövs inte!" var nästa fras som bara ploppade ur mig!

Medan hundra miljoner tankar for igenom huvudet..Varför svarar jag sådär kasst? Varför har jag inte kameran? Varför har jag inte ett papper och penna i fickan för en autograf? (som om jag alltid annars brukar ha det utifall jag skulle träffa på en kändis i skidspåret?!) varför, varför varför........

Så var det ögonblicket över trodde jag!!!!!!

Strax dyker det upp en till figur bredvid mig och då ploppade det ut ännu en fras..." och vem är det nu då som jag har äran att åka bredvid?"

Det var en ung söt tjej, hon pekade på Gunde, som vi bara såg ryggen på i uppförsbacken och sa "jag är hans dotter!"

Meeeen varför, varför har jag denna ultimata otur!!!!!!!

Två kändisar inom loppet av några sekunder och inget bevismaterial....

Hon fortsatte snabbt, utan en minsta tillstymmelse till att det skulle vara tungt.

Men vi var faktiskt mitt i en skaplig uppförsbacke!!!!

Det såg ut som om hon flög, precis såsom Gunde nyss gjort! 

Tur för mig att jag var anfådd, tur för mig att det inte flög ur fler, okontrollerade kommentarer från min ostyriga mun!!!!

Men det var inte slutet vänner...

För när jag kom upp på krönet av backen, då stod Gunde och Julia

där och snackade taktik inför Mördarbacken!

På nytt kom det okontrollerat ord ifrån min mun....(jag brukar inte alltid bete mig så där, bara så ni vet!!!)

"Men Gunde! Nu får jag ju iallafall köra förbi dig i skidspåret!"

Jag minns inte vad jag fick för reaktion, men jag inbillar mig att han log så där lurifaxit igen!!!!!

Gunde, You made my Day!

Det var det som bar mig resten av den dagen!

Jag hade verkligen något att skryta om på Facebook!!

Så kan det alltså gå till, en helt vanlig fredag, i en ovanligt vanligt människas liv!



Lekattens liv? Var har jag fått den idén ifrån?

Igår fick jag en kommentar på namnet jag valt för min blogg!
Därför kommer nu detta inlägg, så inga fler kommer att misstolkar namnet!
Det betyder inte..Le(elak)katt och inte en leende katt utan det är helt enkelt som det låter, ordet för ett Hermelindjur- Lekatt!
EvaMarie- Lekatten,  myntades i ett tal till mig vid ett speciellt tillfälle och det har kommit att symbolisera mitt liv!

För att kunna skriva detta har jag fått gjort lite eftersökningar i det som finns dokumenterat om just Lekatten- Hermelindjuret. Man kan ju inte precis påstå att det finns massor av likeheter mellan oss!
Men jag kan iaf. säga att vi har två likheter!
De väser och skriker vid aggresion och så är de snabba!

Det förstnämnda tänker jag inte ha nån utläggning om... men det andra kommer här...

Det började redan när jag föddes!
Jag är nämligen född i ambulansen på gamla Borlängebron, utanför SSAB nånstans. Ambulansen var påväg till Falun, men jag hade inte tid att vänta tills vi kom fram! Jag skulle ut!!
Jag tror att mamma trodde jag var en pojk och alltså skulle jag heta Klas-Göran?!!
Som du förstår, jag är född i eran av "är du kär i mig ännu Klas-Göran", alltså på 60talet!

Snabbheten har genomsyrat mitt liv sedan dess!

Jag äter snabbt, det gör vi allihop i vår familj! Särskillt en vän som vi har som matgäst av och till, hon hinner aldrig med oss andra! När vi nästan ätit upp,så har hon knappt börjat!

Det kan växla snabbt mellan skratt och gråt hos mig!

Hemma har min snabbhet även lett till flertal konflikter mellan mig och min man. Det hände väldigt sällan nu, men ofta förr, när barnen var små och gnabbades för jämnan (tyckte jag!)!
Vi kunde sitta vid samma bord och höra hur ungarna bråkade. Jag kunde bli galen av ilska ibland, först på dem och sedan på Sören för att han aldrig tycktes bry sig!
När vi en kväll satt och pratade igenom detta sa han bara:
"Ja, men jag hinner inte reagera innan du har exploderat"!!!!!
Det behövs väl ingen mer förklaring över det?
Jag har försökt lära mig att reagera långsammare och det har funkat ibland!!!

När jag gick i skolan var det många slarvfel i de olika arbetshäftena, jag kunde!
Men hade för bråttom!
Tyvärr har det smittat av sig på våran minsta son.
Men jag är inte orolig! Det rättade ju till sig i skolarbetet till slut!
När jag var arbetssökande och gjorde ett APU test (arbetspsykologisk utredning) tillsammans med en psykolog som hette Stig Gagnerud, fick jag denna kommentar:
"Kvaliten är genomgående mycket god, men detta sker på bekostnad av snabbheten"
För övrigt på tal om det testet, så är det på pricken en redovisning av mig.
Det har betytt oerhört mycket för mig att jag fick göra den!
Jag har mina förmågor nerpräntat på ett papper!!! Har ni det?

Nu kommer ett tips till alla er som läser och är lärare!
Jag tror att det var i åk 4 som vår lärare Inga Sirborg -Världens bästa by the way!!!!
Det var då hon spela oss ett spratt, men präntade in i oss att inte ha så bråttom!
Hon förklarade tydligt att vi skulle läsa igenom hela instruktionen, innan vi började göra det som stod på pappret.
Vilket liv det blev i klassrummet!
På pappret stod att vi skulle stå på stolen på ett ben och gala etc, ja att vi skulle göra en massor andra tokigheter.
Men längst ner stod även...ungefär så här..Har du läst igenom allt detta så sitt bara ner, gör inget och vänta och se!!!
Jag lovar er, det var bara ett par klasskompisar som satt ner och tittade på det som hände. Rena cirkusen!!!
Varsågod, bara ett tips att använda!!!

Så nu vet ni varför min blogg heter Lekattens liv!!!

Hur många gånger ska man förlåta sig själv?

Jag har godisförbud!!!
Jag har även fikabrödsförbud måndag till fredag eftermiddag!
Jag måste väl inte förklara varför? Jag säger bara.. To much fika i somras!!!

Men....det finns EN Klausul!
Det är Tårt-Klausulen!!!
Bjuder någon på tårta mitt i veckan så måste man smaka!
Det är lite väl fräckt annars tycker jag!
Jag menar, har någon på jobbet lagt manken till och vill bjuda, vem är då jag att tacka nej för att jag inte äter fikabröd i veckorna?
Nej nån måtta får det vara på att snåla med kaloriintaget!!!!

Godiset är mycket lättare att vara utan! Det är en ren befrielse att gå förbi alla godishyllorna på ICA Maxi när jag veckohandlar. Ni som vet hur det ser ut....det är ju proppfullt av allt snask!
Jag säger När! jag handlade godis, när jag gjorde det, så hade jag alltid beslutsångest!
Vet ni, jag tyckte alltid att jag köpt fel godis när jag väl kom ut ur affären med det!

Jag har en kompis som visst hittat en klausul till, men det finns inte i mina dokument!
Men han har... bjuder någon på godis får man äta!!!! Och stackars honom..idag kom en god vän visst in med en HEL LÅDA GODIS!!!! Jag undrar om de är i maskopi med varandra???!
Jag menar.... hur länge räcker det?
Det blev iaf. dubbelgott! En god vän och godiset var gott!

Detta med att ha godisförbud införde jag och min dotter förra året vid skolstart.
Det skulle vara tills första knäcken kokas hos oss.
Det brukar vi alltid göra till 1:a advent och det är sååå gott!
När vi fastställt det och det gått ett par dagar var det någon i vår familj som kläckte ur sig..
"Pappa (mästerknäckkokaren) kan vi koka knäck snart?" Jag säger inte vem det var!!!
Det är värst i början när man ska avsockrefieras! Sen går det lättare och lättare.
Det känns som en stor seger varje gång man lite nonchalant, inte alls sugen, bara går förbi de där hyllorna!
Det vänner, det är seger över Sockrets makt!

Men till sist... de senaste veckorna har varit lite jobbiga för mig!
Har börjat på en ny arbetsplats och det verkar som om det finns en ständigt osinande ström av goa kakor, bullar,kokosbollar.
Och nu sist...suck...nån hade bakat en saffranskaka!!!! Så jag måste erkänna..
Jag har fallit nästan varje dag....!
Alltså..jag får lov att börja om och om igen. Förlåta snedstegen jag gör...men så kan jag inte hålla på... eller kan jag? Hur många gånger kan man förlåta sig själv??

Välkommen!

Hej och välkommen till min Blogg!
Jag hoppas du ska trivas och få många "igenkännande" skratt över hur livet kan te sig för en Ovanligt Vanlig människa som jag!
Men jag har även en önskan att du ska kunna stanna upp lite, mitt i din vardag och bara se livet lite tydligare!
Vardagsbilder, passioner och framför allt, att du ska börja se allt tokroligt som Livet faktiskt är fullt av!
Jag samlar på goda ord, livsvisdomar som lyfter och fördjupar livet ett snäpp, här har du ett...
"Hela världen är full av glädjeämnen! Konsten är bara att se dem då många är mycket vanliga!"

Jag heter EvaMarie och är gift med världens bästa man. Tillsammans har vi fått tre fantastiska ungar! Två killar och en tjej. Den största bor inte hemma längre och den mellersta är snart flygfärdig. Det är bara lilleman som vi kommer ha hos oss ett antal år till. Men det är väl som livet ska vara?!! De föds, växer upp och så hux flux så står de på egna ben och man är inte deras centrum längre!

Vem är JAG då?
Det är bra känner jag, att man ställer sig den frågan till sig själv ibland. Vad vet jag om mig själv? Försök själv nån gång, det är jättenyttigt och du får inte svara med din yrkestitel, för det är inte hela du!

Jag är alltså en Kvinna på 44 år (bara att komma ihåg siffran på åldern man har på en anställningsintervju är ett tips! Vilket jag inte gjorde och det blev tokigt.) Jag är Dotter till mina föräldrar och Lillasyster till min storebror.
Fru till min man och hans "Co worker" med allt vad det innebär!  Mamma till mina ungar- Det i sig är sannerligen spännande kan jag bara konstatera!
Så är jag en Arbetskamrat- Jag har precis bytt jobb och fått en massa nya fantastiska arbetskamrater!
Jag hoppas att jag med den jag är, kan tillföra något till dem?! Men jag saknar jag mina fd. arbetskamrater grymt mycket! Nu jobbar jag som undersköteska på en spännande kirurgavdelning på Falu Lasarett.

Jag är troende, sk Kristen, men snälla dra inte "åt dig öronen" på en gång. Jag är lika mycket människa för det och jag tror inte du kommer att bli besviken eller behöver vara rädd för att jag skulle pracka på dig något. Abraham Lincon sa såhär: "Gud måste älska vanliga människor, eftersom Han gjorde så många."
Ge mig en chans och du kommer att se att jag bara är som du, i stort sett!
Dvs. om du som läser detta är en kvinna, fast nästan lik dig om du är man. Det är bara några attribut som skiljer oss åt och det är väl inte så noga?
När jag började tänka på detta med att börja Blogga kom jag på att det finns ganska mycket i mitt "Livs Bagage" som är värt att låta er få en glimt av. Jag har bla. som ogift gått på en Utlandsutbildning med 1 års praktik i Turkiet och Indien. Som familj har vi sedan levt och arbetat i Turkiet i sammanlagt 7,5 år.
Det är om detta och om vardagens "tokroligheter" ni kommer att få läsa om fram över i min blogg.

Mina karaktärsdrag: Min förra chef brukade säga att jag är som en "Öppen bok" dvs man kan oftast läsa av hela registret hos mig?!!!!!!
Jag anses ofta vara en "Glad prick"(hm.. vet inte om ni skulle få samma svar om ni frågade mina barn?)
Då ska ni också veta att om man får höra en sak om sig själv tillräckligt mycket, så tror man det om sig till slut! :)
Sen har jag fått "Talets gåva" som det så fint heter! Det är en gåva som väcker blandade känslor hos många!!!!  När jag och min man började sällskapa frågade en av mina kompisar något ungefär såhär..."när ni träffas är det bara du som pratar då?" Även här har folk sagt det ena och det andra till mig och jag har fått en bild av vem jag är genom detta. Jag kan medge att jag har svada i onödan ibland. Men det kan vara till stor fördel många gånger!
Så är jag noggrann och det kan också var dubbelbottnat! Tex. jag kan inte avsluta ett korsord om det inte är klart innan alla rutorna är ifyllda. Då menar jag rätt ifyllda! Inte som en kompis till mig roar sig med ibland.. att fylla i ord så det blir rätt och ser rätt ut, men inte är det!!!!
Det betyder oftast att inte många korsord i mina korsordstindningar som blir lösta! :)
Sen kan jag inte avsluta en bok jag börjat läsa i, även om den är uuurtråkig, jag bara måste ta mig igenom den! Ibland kan man faktiskt behöva ge endel böcker den chansen, det kan ta tid att komma till det däringa braiga!

Drömmar:
Jag vill någon gång i mitt liv åka till Wien och sitta med och höra Nyårdagskonserten live!
Helst tillsammans med vår äldste son!
Till min 50 års dag önskar jag mig en Luftballongsfärd. Så måste jag, om så bara en gång i mitt liv få kliva ner på Afrikansk jord! Landa i Kenya och se arbetet som bedrivs i Loitokitok. En dröm jag haft sedan jag var nio år! Nu ska ni få höra en hemlis.. det kommer mer om Kenya fram över och där kan ni få  vara med och påverka. Men ni får hålla er till tåls!
Så vill jag lära mig bugga(alltså dansen bugg!!!), måla med akvarell och vända under vattnet när jag simmar crawl.( jag tränade med FSS när jag var liten men slutade innan de började öva det, sannerligen en miss för mig!!!)

Till sist: Jag tycker om att sporta på olika sätt. Jag har kort på F&S, försöker hinna med att träna där ibland. Men så löptränar jag och simmar (man får simma gratis en gång i veckan som Landstingsanställd! Generöst i dessa spartider! Jag blev stormlycklig i torsdags då jag av simhallens reception fick ett inplastad årskort!!!) När jag simmar går det undan, precis som det gjorde när jag föddes och skulle heta Klas-Göran!
Men mest av allt älskar jag att åka längdskidor! Körde om Gunde Svan i skidspåret här i början på året!
Det i sig, är en historia jag ska berätta framöver.
Allt detta sportande är helt egotrippat och bara för mig!!!
Jag mår så himla bra och känner mig så tillfred. En känsla av förnöjsamhet infinner sig hos mig efter ett träningspass! Jag tränar inte för att tävla eller så, utan bara för att jag mår så bra och det är det som Driver mig!

Nu orkar ni nog inget mer för den här gången....
Men jag har så mycket att berätta och vet inte var jag ska börja? Ni kommer inte få något i kronologisk ordning, utan vill ni, så kommer ni så småningom få en bild av mig och min familjs liv.
Om jag ger er några rubriker så kan någon av er ge mig feedback genom att önska en?!!!

Men innan ni får dem så vill jag säga: Välkommen till min Blogg och hoppas ni ska trivas!

Till rubrikerna nu:
 1. Lekattens liv? Var har jag fått den idén ifrån?
 2. Då träffade jag Niel Armstrong och fick hans autograf.
 3. Dagen jag åkte om Gunde Svan i skidspåret.
 4. För gammal för att bli brandman när man är 35 år?
 5. En nyfödd lillebror,tre glassar och sorgen över att inte få spela Bingilotto med mormor.