Traditioner är till för att följas!

I år höll pepparkaksbaket på att bli totalförstört!
Men tack vare spotify gick det att rädda!
Degen var klar, plåtar framplockade och ugnen värmd, men var fanns våra två band med "måste-julmusik"?
För ni förstår, hemma hos oss kan man inte baka pepparkakor utan:
Julefrid med Carola, Julens klockor ring med Evie och till sist..
Christmas with Bing Crossby och Frank Sinatra! (de sjunger i bakgrunden nu)

I några år har jag faktiskt dragit mig för att baka dessa pepparkakor!
Ja, själva bakandet är okej men det är allt omkring, det som kommer efteråt.
All disk och ihopplockande!
När jag har föreslagit för mina barn att vi kanske kunde hoppa över pepparkaksbaket, blir det mördande blickar och samklangsprotester!
"Mamma man kan inte bryta traditioner! Vi brukar alltid göra det!
Du förstör hela julen!" (och det vill jag absolut inte!)
Så även i år har jag gjort en pepparkaksdeg och det har bakats.
Men jag måste påpeka att det är min dotters förtjänst!
Själv var jag på väg till körövning och var lite stressad och hittade inte banden hur jag än letade!
En pepparkaksbakskris uppstod!!!
Men det är där Spotify kom till räddning, flera av låtarna fanns där och min dotter gjorde en spellista för pepparkaksbaket. Puss på henne!
När jag kom hem från körövningen mötes jag av pepparkaksdoft och julmusik!


Och när allt ändå var framme bakade jag klart! Det gick som en dans!

Så en av årets viktigaste traditioner är räddad än en gång!

Men den finaste traditionen vi har i vår familj är Adventskaffe på säng

Den började vi med när vi var nygifta!

Vi gick upp varannan söndag och tände ett ljus och bjöd varandra kaffe på säng!

Det blev en fin tradition att ha med barnen på!

Men det allra finaste var den morgonen för ett antal år sedan då vi vuxna ännu inte hunnit upp.

Då står de alla tre i dörren, sjunger adventssången och första ljuset brinner i adventljusstaken!

Mammahjärtat bara smalt och en tår trillade!

Så numera går vi aldrig upp ur våra sängar en adventssöndag utan adventskaffe!

Så även i år, men skaran av barn har decimerats till endast ett barn.

Men han kom med ljus och tomteluva på!

PS!

Är det någon som har Julefrid med Carola, Julens klockor ring med Evie på skiva, skulle ni kunna höra av er till mig.

Jag behöver nog dem kopierade till en CD.

Jag är rädd att banden inte håller så många år till och jag tror att jag har fler år kvar av pepparkaksbak!

För gammal att bli brandman vid 35?

"Prova på kurs för kvinnor" stod det i en annons i FaluKuriren!
Jag ansökte och kom med! Vilken upplevelse!
Det är bland det roligaste jag gjort i mitt liv!

År 2001 hade vi som familj kommit hem från 4,5 års utlandstjänst och jag var arbetslös.
Jag är utbildad undersköterska men fick inte ett enda jobb i Landstinget, de hade anställningsstopp!
Så jag var arbetslös och hade genom arbetsförmedlingens försorg fått gå igenom en APU (arbetspsykologisk utredning) test med massor av positiva resultat!
"det kan handla om yrkesroller som har en klar koppling till aktiva servicemoment, att arbetet innebär fart och fläkt, att det verkligen händer någonting etc för att EvaMarie skall trivas i längden"

Med all den erfarenhet jag fått under åren utomlands i bagaget,
tänkte jag att jag borde nog söka mig en ny karriär.
Brandman kanske?

Räddningsverket skulle 2003 starta en ny 2 årig eftergymnasial brandmannautbildning.
Nu erbjöd man oss intresserade kvinnor att prova på yrket! GENIALT!

Så 17.30 fredagen den 30 augusti 2002
stod tio kvinnor på Bysjöns övningsområde i Borlänge.
Redo att möta vad som komma skulle, med stor tillförsikt!!!
Vi var laddade, vi var redo!
I informationsbrevet vi fått stod det att vi skulle meddela kläd och skostorlek!
"Under kursen kommer du få låna rökdykarutrustning, larmställ, stövlar, hjälm och handskar"
Vi visste att nu var det nästan allvar!

I tre dagar fick vi sedan lära oss och göra allt vi drömt om och mer därtill!
På fredagkvällen blev vi först ekiperade! Sedan fick vi undervisning i grunderna i räddningstjänsten, brandteori och praktisk Stråförarteknik (hur man håller, sköter brandslangar, kopplar kyrkor och släcka eld etc)

Lördagsmorgonen tillbringade vi i Maserhallen- för sim och dyktester.
Vidare till Räddningsstationen i Borlänge för styrketester och arbetstest
på rullband (fullt larmställ, hjälm,visir och tunga syrgastuber)
Jag som var bland de äldre, fick bäst resultat och blev klart GODKÄND!!!
Senare samma dag var det genomgång av hela brandstationen och manövertestning av olika utryckningsfordon.
Jag fick tom. ha på sirenerna under en provrunda i ett skogsparti!

Men det klart bästa på hela helgen hade de sparat till sista dagen!
Det var då vi i full utryckningsställ drog dockor, bar "tontunga" vattendunkar uppför ståltrappor.
I utmattningen efter det skulle vi fira upp blytunga däck på rep med våra spagettiarmar.
Så hade vi simulerad kallrökdykning, med hela rökdykarutrustningen på!
Röken simulerades med ett skoskydd över gasmasken!
För att inte tappa bort oss och hitta ut skulle vi ha en brandslang med oss.
Så var det  BARA att söka av rum efter rum i en lägenhet efter en docka.
Det gick inte alls bra, jag var totalt lost!
Så tränade vi stegteknik och till sist trafikolycksteori och praktik.
Vi slog sönder bilrutor, klippte av biltak och lärde oss manövrera basbilens alla hydraliska verktyg.
Såååå häftigt!  

Det var en så fantastisk helg och jag ville inte att den skulle ta slut!
Jag skulle bli brandman!
Men så kom den sista timmans genomgång och utvärdering.
Det var då min nyfunna dröm krossades!
I stora drag framkom det, att om man var i min ålder (35år?)
var man på gränsen till för gammal för den utbildningen!!!
Men jag hade i allafall haft en spännande och lärorik helg!



Här har ni intyget!

  Jag kommer aldrig glömma dagarna då jag NÄSTAN var brandman!

Jag har faktiskt Neil Armstrongs autograf!

På förfrågan ska jag nu äntligen, för publik avslöja hela händelsen!
Håll till godo!

För att ge er en större bild av historian ska jag först berätta lite bakgrund.
Vi har som familj bott och arbetat som missionärer i Turkiet i
sammanlagt 7,5 år.
Den första perioden på 3 år bodde vi i Istanbul.
Vi flyttade ner på senvåren 1992 och vår äldsta son var bara 9 månader.
Under den tiden föddes vår dotter. Nej, hon föddes inte där nere.
Jag födde henne i Sverige och hon var bara 6 veckor när vi åkte hem till Istanbul.

Nu direkt till en av det sanningar som jag lärt mig av livet!
Ditt hem är där du har ditt hjärta, vardagsliv och din bostad!

Efter de tre åren hade vi en hemmaperiord på nästan två år.

Nu till sanning nummer två!
Har man en gång gett ett land sitt hjärta, kommer man alltid ha två hemländer.
Är man i Sverige längtar man sig sjuk efter Turkiet!
Är man i Turkiet längtar man till Sverige.
Man bara längtar hela tiden!!!!!

Turkiet har för oss kommit att bli vårt andra älskade hemland!
Det kommer för alltid och evigt ha en speciell plats i vår familjs hjärtan!

Den här episoden utspelar sig på hösten, lördagen 13 Sept 1997.
Vi hade i februari flyttat tillbaka till Turkiet och hade precis börjat acklimatiserat oss. Vi bodde i en stad som heter Kusadasi som ligger i sydvästra Turkiet, ute vid kusten.



Staden ligger ute vid kusten, ca 10 mil från staden Izmir.
(titta på kartan till vänster, där hittar ni Izmir)



Vi jobbade på en bibelskola som låg ca 2 mil från Kusadasi, i den berömda staden Efesos!
En av Turkiets mest besökta arkiologiska fyndplatser - faktiskt ett av det mest betydelsefulla området i hela medelhavsområdet! Det är så att även fast man inte är van att titta på "omkullfallna stenar" så har man verkligen utbyte av detta! Har ni aldrig varit där, lägg det på er önskelista!
Det är som om att färdas tillbaka i tiden när man guidas en tur i den gamla ruinstaden.
Även det berömda Artemistemplet, (ja, det är bara en enda pelare kvar, lätt att missa!) ett av världens sju underverken finns där.

I den nyare delen av staden som i dagligt tal kallas Selcuk hade vi vår arbetsplats och barnen gick i skola!
Vi pendlade sex dagar i veckan till denna stad. Alldeles utanför staden ligger ett litet flygfält, där bara små plan kan starta och landa. Men det har aldrig hindrat prominenta personer i världen från att besöka dessa värdsberömda sevärdheter.

Den här lördagen hade vi varit på marknaden, som de har i Selcuk varje lördag. Vi var på hemväg och såg att det var full aktivitet på flygplatsen. Vi åkte dit och fick se att det var : First World Air Games där.
Inte visste vi vad det var för något, men vi såg ett tält med en Svensk flagga på.
Om du inte vet det så ska jag nu berätta:
Man blir väldigt patriotisk när man bor utomlands!
En svensk flagga betyder att det ofta finns svenskar där! Dit vill man!
Sagt och gjort, vi betalade in oss och sökte oss bort mot tältet, med Fosterlandets flagga på!
Väl där fick vi klart för oss att de var världens första tävlingar i formationshoppning från fallskärm.

I formationshoppning tävlar man vanligtvis i 4-manna eller 8-manna lag.
Under arbetstiden på 35 resp 50 sekunder skall lagen göra så många förutbestämda formationer som möjligt. Uthoppshöjd är 3000 resp 4000 m. Lagen har med en videofotograf under hoppet som filmar hoppet och sedan tittar domarna på filmen och bedömer om laget gjort sekvenserna rätt.

Svenskarna hade ett helt stort team där. När vi kom var deras tävlande på väg upp i flygplanet och skulle göra sitt hopp.Vi kunde följa dem på en monitor i tältet och det var en hissnande uppvisning.

Men det är när killarna som hoppat kommer tillbaka till tältet det händer!!!!!
En av dem är totalt "uppe i det blå" fortfarande! De andra i teamet undrar vad som hänt och till slut får vi se det!!!! Han har Neils autograf på skon!!!
Neil hade varit med dem upp i planet!
Jag frågade några vakter om vad han skulle kunna finnas och de undrade varför jag ville träffa honom?
De frågade tom.om han var en känd person!!!! Men hallååå???!!!!
Iaf. fick jag veta var han var och gick dit. Jag fick tillfälle att prata med honom typ såhär: Hello, my name is EvaMarie and I´m from Sweden. Hans svar var: "How interesting" och så hann jag be om hans autograf innan tidningsreportrarna högg sina klor i honom.!

Här är beviset!

Jag har den här hemma i kassaskåpet och 

kanske en dag kommer jag att sälja den dyrt på nätet. 

Jag ska bara hitta rätt forum och köpare!  

Känslan av att vara rik!

Idag har jag gått omkring och kännt mig så rik!
Nej jag har inte vunnit på lotto eller trav!
Faktum är, att det blev ett stort hål på kontot när alla månadens räkningar och restskatter var betalda!
Så nu förstår ni att det inte är pengar som gör att jag kännt mig rik!
Nej, det är glädjen över att ha alla barnen hemma och runt mig!
Fast jag mest fungerar som markservice är det OK!
Tänk att sitta där vid köksbordet och fika. Att ha en nygräddad Toscakaka, levande ljus, en kopp kaffe och som "grädde på moset" runt mig dessa skatter, våra barn !!! Gott,gott, gott!!!!!

Förutom att ha bakat en kaka och myst,
har jag hunnit stänga igen trädgården för vintern!
Det är väldigt sent, men eftersom det är så varmt funkade det.
Alla tomma krukor är diskade och undanställda.
Jag har t.o.m. planterat ut en Lavendel på vinst och förlust!
Klarar den sig så gör den det!!! Smart va?

    Sen har jag höstpyntat altanen lite.

Det blev lite adventsaktigt!   

       Igentligen är mossan finast ute i naturen,

 men jag bara måste ha lite på altan!

Jag hittade en sockerkaksform för fem kronor på Myrorna.

Mer att sätta mossa i och ha som höstdekoration inne!

Så piffade jag upp med lite röda bär!

Så här höstmysigt blev det!

Det var allt för ikväll!

Gonatt!