Jag är på väg...!
Det känns inte riktigt klokt, jag kan inte riktigt fatta det.
I övermorgon ska jag flyga till Afrika, Kenya!
Jag ska äntligen få se de platser som mitt inre har längtat till
sedan jag bara var en liten snärta.
Vild sådan, påstår mina äldre vänner, de kan inte jag minnas!
För några veckor sedan började resan närma sig
och det var inte förens då som mitt sinne
registrerade den här frågan:
När börjar egentligen resan?
Är det på fredag morgon, när jag ställt ifrån mig mina väskor
på SJ tåg 669, vagn 4 och sitter på platsen 34
och klockan slår magiskt över till 09.33?
Eller var det igår när jag testade att slå ihop väskorna,
konstaterade att allt fick plats?
Då det ilade till i magen och insåg att jag så gott som
var klar med packningen och kunde åka.
Kanske var det starten förra onsdagen då vi" Afrikafarare" träffades
och beundrade alla små mössor och sockor
som någon liten nyföding ska få.
De som ivriga fingrar suttit och stickat på.
Jag såg nästan en liten en i en av mössorna Hans stickat!
Eller var det när min hjärna varje kväll började göra "packnings,
inte glömma och att göra innan jag åkerlistor?
När det förföljde mig varje kväll och ilade till i magen
varje gång jag tänkte på att jag måste, hinna komma ihåg...
Kanske var det när jag äntligen höll mitt pass med visumet?
Eller var de den dagen när jag med ömma armar
klev ut från infektionskliniken?
Fyra vaccinationer på en gång.
Nej, det var nog när jag fick mina flygbiljetter!
Men hallå Disby!
(ibland säger jag så till mig själv)
Det var väl i mitten av augusti förra året då Sören
ringde upp och sa att väskorna kommit.
19 kartonger, med 2900 väskor!
Inte exakt, men lite mer än 9 månader efter starten på projektet.
Nej, det måste absolut ha varit så att resan började
den dagen jag höll väskan i min hand första gången.
Bara som prototyp, inte alls klar...men åh vad fantastiskt det var!
Det kändes som att träffa ett litet nytt "barn".
(Förstås inte alls, men typ det då om ni förstår!)
Eller var det den 20 september 2011 kl 17.22
Då jag skickade iväg en förfrågan om råd för en
affärside till min vän Maria Adeström- Jonsson
(du, jag har sparat vår konversation, så häftigt att läsa)
Åhh, jag skulle kunna fortsätta bakåt i tiden och slänga in
flera milstolpar inför denna resa.
Ni skulle tröttna!
(När jag tittar på bilder och tänker efter har jag stoff för en hel bok tror jag!)
Alla turer runt starten, den trevande oroliga, otroliga!
Sponsorjakten, alla besvikelser och "gråtstunder"
-Vad har jag gett mig in på?
Turerna kring offerter och prototypen av väskan,
besvikelsen av att få vänta och göra om.
Alla som sålt väskor, köpt väskor, föreläsningar,
sälj tillfällen, lotteriet, kundkontakter och inte minst
packning av väskor för att skicka över hela Sverige.
Alla dessa vänner och bekanta som stått
efter vägen och hejat och peppat.
Inte att förglömma
Mitt allt, mitt stöd, min "peppare",
mitt hjärtas glädje och kärlek i vått och torrt!
Mediakontakten, med massor av pirr i magen.
Glädjen över att se och höra hur
bra de presenterat projektet.
Om jag ska ta och korta ner det rejält, tror jag min resa började
den där kvällen när jag såg ett tv program om torkan i Afrika.
Jag var 7 år!
Efteråt lekte jag att jag var en av dem och här är beviset!
Det här kortet har suttit åratal i mitt album och jag har
inte förstått betydelsen av just den här bilden förens nu.
Eller?
Är allt detta bara Milstolpar?
(om en väldigt få och belyser bara en pyttedel av mitt liv)
Begreppet milstolpe kommer från den engelska benämningen milestone.
Andra ord med snarlik betydelse är grindar eller beslutspunkter.
Begreppet innebär att "projektet" är uppdelat i olika faser
och mellan faserna finns milstolpar.
Benämningen grind tycker jag är fantastiskt!
Det får min hjärna att spinna på igen, men det tar vi en annan gång.
Fast så här är det nog:
MIN RESA BÖRJADE HÄR!
I mammas mage!
(Se vad lik henne jag är, min fina mamma!)
Förberedelser för mitt dop!
För med livet är det väl så:
Resan börjar när vi föds och slutar när vi dör.
Dess emellan händer det massor och vi får hänga med i alla
kurvor uppför och nedför vare sig vi vill eller ej.
