Att göra saker man inte vågar!

Idag har jag sprängt mina gränser ytterligare!

Ni vet att jag håller på med projektet "bara vanligt vatten"!
Har ni inte hört talas om det, då kan jag tipsa dig att gå tillbaka på min blogg och läsa inlägget :
Att få förverkliga en dröm!
Eller så går du ut på projektets hemsida direkt och läsa www.baravanligtvatten.se

För att få in sponsorer till projektet har jag försökt att nå ut på olika sätt!
Varje vardag under en vecka satt jag  i telefon och var på" kundbesök".
Inför varje möte försökte jag uppbåda mod och möttes av otroligt olika reaktioner!
Summeringen av just den veckans aktiviteter är för mig fantastisk!
Projektet fick minst sju nya sponsorer!

Bland det värsta jag vet är telefonförsäljare! Nu är jag själv en sådan!
Jag har lovat mig själv att jag hädan efter alltid ska låta dem framföra sitt ärende, låta dem prata till punkt. Sedan begrunda deras erbjudande innan jag vänligt tackar nej!
De är de värda!

De sista månaderna har jag har lärt mig så mycket nytt och fått en ny syn på saker och ting!
Samtidigt har jag fått "spränga" mina gränser!
Göra saker som jag aldrig gjort förr och inte trott mig kunna!

Men jag tror på det här projektet och nu har jag kommit så långt att de inte finns någon återvändo!

Tack vare ett telefonsamtal till Näringslivkontoret fick jag en inbjudan att komma och berätta om projektet på Näringsliv FalunBorlänges företagarfrukost den 3 feb.
Jag skulle få 1 minut på mig!
Idag alltså!

Den var ute på Roxnäs udde, i ett uppvärmt tält! Upptakten till Runn Winter Week.
Bilden är alldeles färsk och jag sitter med ryggen mot kameran upp i högra hörnet, grå tröja!

Sånt här har jag aldrig varit på, men eftersom man aldrig kan veta vad det leder till tog jag chansen!

Ju närmare vi kom fredagen denna vecka desto gruvsammare blev det!

Tänk om jag stakar mig? Får en black out? Då är min minut över och jag har inte fått fram det som jag kom för att säga!

Mötet skulle starta kl. 7.30 och jag var ute i god tid!

Milda moster vad skakis jag blev när jag kom dit!

Vad gjorde jag där? I en miljö som för det flesta verkade så hemtam!

Jag som aldrig rört mig i dessa sammanhang? Vet inte alls hur det går till på en sån här träff!

Ni vet, man säger att i fara reagerar kroppen med flykt!

Den känslan fick jag när jag satt där! Nej nu går jag, ingen vet ändå vem jag är, så ingen kommer sakna mig. Jag pallar inte trycket!

Men jag satt kvar!

Det var riktigt bra och intressanta presentationer och jag kunde slappna av en smula!

När turen kom till oss tio som fått 1 minut på oss för presentation av våra företag, var det bara att förbereda sig! När det så blev min tur sa jag nog i det stora hela allt jag planerat. Det som jag gått över minst hundra gånger i huvudet!
Jag tror folk lyssnade och jag var en av de få som fick applåder efteråt!

En av dem som ledde dagens träff gav mig en tummen upp!
Det är väl ett tecken på att det gått bra va?!

Eftersom det inte går att berätta allt om projektet på 1 minut, hade jag med mig informationsblad som jag sedan gick runt och delade ut. Jag fick flera positiva kommentarer under de samtal som följde. Nu gäller det att jobba på, jag hoppas att dagens lilla insatts kommer att leda till ytterligare sponsorer.

I bilen hem blev jag så himla stolt över alla dessa företagare som finns runt omkring oss!
Vilket jobb ni gör, vad det påverkar vår kommun på ett positivt sätt! Heja på er!


En dag, en erfarenhet rikare...