Vem snodde osten?

 

 

Nu är det inte riktigt som det låter...

 

För ganska precis ett år sedan fick jag lov att byta arbetsplats.

Som fast anställd i Landstinget Dalarna har man ett arbete, men i besparingstider kan det hända att man blir förflyttad till en ny arbetsplats.

Det var precis vad som hände mig för ett år sedan.

Till saken hör att jag ett antal år tidigare hade blivit förflyttad, men fått möjlighet att komma tillbaka till min fd arbetsplats. Så för ett år sedan, vad det då dags igen.

Man flyttade personal som dominobrickor i ett stort ekonomiskt spel.

En del av oss visste före vår semester, att vi skulle få gå.

Andra fick reda på det i all hast, inom loppet av några dagar fick de nya förhållningsorder.

De vad så det gick till och jag lovar er att det fanns personal som mådde väldigt dåligt.

Och många var vi som verkligen kände oss illa behandlade och oinformerade.

 

Men nog om det... jag visste redan tidigt på våren, att så skulle det bli för mig.

Av och till var det så jobbigt "inte nu igen, var kommer jag att hamna? Kommer jag att triva?

...etc etc... malde i huvudet. En stor sorg fanns det i hjärtat, att behöva lämna världens bästa jobb och arbetskamrater. Obarmhärtiga förändringar som oftast skakar om hela ens liv!

 

Det var då, mitt i den där krisen som jag fick låna en bok som heter just

Vem snodde osten?

 

Jag citerar en inledande kommentar ur boken:

"Det här är en enkel och begriplig vägkarta för oss att använda när vi handskas med våra inviduella förändringsprocesser!"

 

Jamen ni förstår ju bara på det jag skrev här uppe, den retade vansinne på mig från början....

Jag blev tom. irriterad på personen som satte den i mina händer!

Läste bara några sidor och slängde ifrån mig boken och muttrade..Typiskt Amerikansk!!!

Det tog flera månader in i min förändringsprocess innan jag tog i den igen.

 

Jag citerar igen"det är en berättelse om en förändring som sker i en labyrint med fyra finurliga typer som letar efter ost. Osten är en metafor för vad vi vill ha ut av livet, vare sig det handlar om arbete eller relationer, pengar, ett stort hus, frihet, hälsa, bekräftelse, andlig frid eller fritidsaktiviteter.
Var och en av oss har vår egen tanke om vad "ost" är och vi jagar efter den eftersom vi tror att den kommer att göra oss lyckliga. Om vi får tag i den blir vi ofta varmt fästa vid den. Och om vi förlorar den, eller någon tar den ifrån oss, kan det bli traumatiskt.
Labyrinten står för den platsen vi tillbringar vår tid i jakt på det vi vill ha. Det kan vara det företag du arbetar i, den kommun du bor i eller det förhållanden du har i ditt liv."

 

Nu ska jag komma till saken, boken höll mer än den lovade och skakade om min tankevärld rejält!

 

Min fd. chef hade snott min ost! Men jag kunde välja hur jag skulle handskas med det!

Vill jag bli en "stön"som förnekar och motstår all förändring eftersom han fruktar att det kan leda till en förändring eller en "Suck" som lär sig anpassa sig i tid när han ser att förändringar leder till något bättre. Eller kanske, det bästa av allt "flytta med osten"!

 

Så här i backspegeln, efter ett år kan jag se att jag valde rätt och jag är så grymt tacksam!

Jag valde att inte bli bitter..det var faktiskt andra gången och hur många gånger ska man behöva flytta på sig, inte vara sist anställd?

Nu måste jag reflektera en sak till.. sluta läs om du inte orkar..det här blir ett långt inlägg.

 

Jag frågar, vem skadar du om du blir bitter och tvär?
Ja inte är det de som har bestämt så för din situation.
Nej det är dig själv du skadar! Du har ett val, skada inte dig själv!

Jag valde att försöka se på situationen som den var! Jag skulle förlora mitt intressanta, roliga jobb och världens bästa arbetskamrater. Men hur troligt var det att jag aldrig mer skulle få bra arbetskamrater eller intressanta arbetsuppgifter? Inte så värst!

 

Jag har ett otroligt varierande jobb idag, ibland väldigt tungt och slitigt.

Men även intressant och lärorikt.

Och jag har fått nya härliga,roliga och underbara arbetskamrater!

 

Sen har jag kryddat på min vardag med lite extra krydda!

Genom att starta projektet "bara vanligt vatten"

såg jag till att ta tillbaka min "ost"!

 

"Livet är ingen rakt och lättsam korridor längs

vilken vi färdas fritt och obehindrat,

utan istället en labyrint av passager,

genom vilka vi måste söka vår väg,

vilse och förvirrade, då och då

fångade i en återvändsgränd.

 

Men alltid, om vi har tron,

ska en dörr öppnas för oss,

kanske inte den vi själva

kommit på tanken att välja,

utan en som till slut

              kommer att vara bra för oss."          

 

A:J: Cronin