Härvan!

 Så satt man då där och skulle skriva ner vad man tänker och så gör man en upptäck!

Den där tanken leder till en annan...

Härva blir ett bildligt uttryck för mer än det jag först tänkte!

Dels är det; Uppvindat garn, bunt garn, garnhärva

Men även: Virrvarr, trassel, oreda, sammelsurium, röra, oordning, krångel, djungel

På ett sätt är det två helt skilda saker, men på samma gång hör de ihop!

Min mormor tex hon stickade mycket.

Då hon hade en ny härva garn fick jag vara med och nysta upp den.

Det bestod oftast i att jag fick stå med härvan i mina händer som här nedanför.

Alla ni som har varit med om det här vet hur knivit det kan vara.

För det första måste man få tag på rätt ände,

sen blir det ofta trassel hur man än gör.

Då gäller det att vara på gott humör och vara sams!

Nu förstår jag varför jag oftast fick hålla härvan,

mormor hade mer tålamod med trasslet!

Jag har en bok som heter "Alltid älskad"

I den finns det en liten berättelse jag vill dela med mig av.

Livets broderi

Sofia hade varit ute och lekt hela dagen, men nu var hon trött och ville komma in och vila sig lite. Så hon slängde av sig skorna i ett hörn, tog ett glas saft och satte sig på golvet, lutad mot sin mammas knä.
Nyfiket tittade hon upp för att se vad mamma höll på med. Hon förstod att henns mamma höll på att sy någonting, för hon hade tagit fram nål och en massa garn i olika färger. Sofia satt tyst på golvet en lång stund och tittade på när mamma sydde. Men till slut kunde hon inte hålla sig längre.
" Du mamma... det gör ingenting att du inte är så bra på att sy. Jag tycker du är världens bästa mamma ändå."
Sofias mamma skrattade lite och frågade vad hon menade.
" Alltså... det blir ju inte så fint det du syr", sa Sofia och skruvade lite på sig. " Det är ju ganska många knutar och så. Man ser inte ens vad det föreställer. Men det gör ingenting. Jag tycker om dig i alla fall"; fortsatte hon tröstande.
Nu log Sofias mamma ännu större och bad Sofia att sätta sig i hennes knä i stället. Sedan bredde hon ut broderiet framför dem.
" Du tittade på broderiet underifrån", förklararade hon för Sofia. " Men titta hur det ser ut från mitt håll. Knutarna på baksidan har en mening. Och det som ser ut som en enda röra från baksidan, är en vacker bild på framsidan."
Sofias mamma la ifrån sig broderiet och gav Sofia en kram.
" Och vet du"; sa hon, ibland gör vi vuxna precis som du gjorde nyss. Men vi är inte lika kärleksfulla som du alla gånger när vi vänder oss till Gud. Gud, mitt liv är en enda röra.
Det är bara knutar överallt och det blir ingen mening med någonting. Varför gör du ingenting åt det? ropar vi till Honom. Och då tror jag Gud säger likadant om våra liv som jag sa om broderiet till dig.
Kom och sätt dig i mitt knä. Du ser bara en meningslös röra av knutar.

Men jag håller på att brodera ditt liv. Och resultatet kommer att bli alldeles fantastiskt vackert.

Härvan eller broderiet är ju bara bilder på livet!

Men jag tycker alltid, att om man kan belysa det man vill säga med en bild,

blir det så mycket klarare.

 Min tro är det här:

Mitt egenvärde är grundat på att Gud älskar mig!

Mitt liv står och faller inte med min egen prestation!

Det är en befrielse att kunna lita på att mitt liv byggs på

Jesu meriter istället för mina!
När jag släpper tag om mina meriter,

min egen duglighet, då öppnas Hans famn!

Mysteriet tar plats i mitt liv!

När jag tror på Jesu död och uppståndelse, får jag:

Barnaskap, Tillhörighet!

Livet kan vara som en härva!

Det kan vara ett virrvarr, trassligt, rörigt och oordnat.

Men för det är det inte obrukbart eller meningslöst!

Det gäller bara att se till att du få tag på rätt ände

och be Gud om hjälp att nysta!