Tänk att det ska vara så svårt att hitta en naturlig balans mellan att GE och Ta!
Att ge är så mycket lättare än att ta emot!
Att fråga om hjälp är så mycket svårare än att ge hjälp!
Jag tror att den här frågan klassas som LEVNADSKONST!
Nu på eftermiddagen har jag gått och funderat lite på det här!
Precis när jag skulle sätta mig och skriva det här inlägget ringer det på dörren.
En scen, som stigen ur mina tankar utspelar sig precis utanför vårt hus.
Eftersom min man har varit på sitt livs bästa vinterfiske i helgen, kände han nog för att visa upp sin fångst för denna besökare. Det var förvisso 9,2 kg Fjällröding på två timmar och frågar man honom så är det väldigt bra!
För mig får han vara stolt! De är han värd!
De hela utmynnar sig i att min man ger bort en av sina nyfångade rödingar och mottagaren tar tacksamt emot den, men säger något i stil med "få se hur vi kan gottgöra er de här?"
Det är det här jag menar, tänk att vi har så svårt att ta emot!
Vi får oftast någon slags tacksamhetsskuld!
Jag vet inte hur det är för dig? Men jag vet, att när jag ger något ligger det inte en baktanke om att den som får, ska stå i skuld till mig.
Jag har fått så mycket i mitt liv, att jag bara känner glädje när jag kan ge!
Så kanske man ska tänka en gång till, ta om tanken en gång till i huvudet liksom.
För det är nog så för de flesta av oss, att vi ger utan baktanke!
Våga ta emot utan att känna skuld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar