Jag har faktiskt Neil Armstrongs autograf!

På förfrågan ska jag nu äntligen, för publik avslöja hela händelsen!
Håll till godo!

För att ge er en större bild av historian ska jag först berätta lite bakgrund.
Vi har som familj bott och arbetat som missionärer i Turkiet i
sammanlagt 7,5 år.
Den första perioden på 3 år bodde vi i Istanbul.
Vi flyttade ner på senvåren 1992 och vår äldsta son var bara 9 månader.
Under den tiden föddes vår dotter. Nej, hon föddes inte där nere.
Jag födde henne i Sverige och hon var bara 6 veckor när vi åkte hem till Istanbul.

Nu direkt till en av det sanningar som jag lärt mig av livet!
Ditt hem är där du har ditt hjärta, vardagsliv och din bostad!

Efter de tre åren hade vi en hemmaperiord på nästan två år.

Nu till sanning nummer två!
Har man en gång gett ett land sitt hjärta, kommer man alltid ha två hemländer.
Är man i Sverige längtar man sig sjuk efter Turkiet!
Är man i Turkiet längtar man till Sverige.
Man bara längtar hela tiden!!!!!

Turkiet har för oss kommit att bli vårt andra älskade hemland!
Det kommer för alltid och evigt ha en speciell plats i vår familjs hjärtan!

Den här episoden utspelar sig på hösten, lördagen 13 Sept 1997.
Vi hade i februari flyttat tillbaka till Turkiet och hade precis börjat acklimatiserat oss. Vi bodde i en stad som heter Kusadasi som ligger i sydvästra Turkiet, ute vid kusten.



Staden ligger ute vid kusten, ca 10 mil från staden Izmir.
(titta på kartan till vänster, där hittar ni Izmir)



Vi jobbade på en bibelskola som låg ca 2 mil från Kusadasi, i den berömda staden Efesos!
En av Turkiets mest besökta arkiologiska fyndplatser - faktiskt ett av det mest betydelsefulla området i hela medelhavsområdet! Det är så att även fast man inte är van att titta på "omkullfallna stenar" så har man verkligen utbyte av detta! Har ni aldrig varit där, lägg det på er önskelista!
Det är som om att färdas tillbaka i tiden när man guidas en tur i den gamla ruinstaden.
Även det berömda Artemistemplet, (ja, det är bara en enda pelare kvar, lätt att missa!) ett av världens sju underverken finns där.

I den nyare delen av staden som i dagligt tal kallas Selcuk hade vi vår arbetsplats och barnen gick i skola!
Vi pendlade sex dagar i veckan till denna stad. Alldeles utanför staden ligger ett litet flygfält, där bara små plan kan starta och landa. Men det har aldrig hindrat prominenta personer i världen från att besöka dessa värdsberömda sevärdheter.

Den här lördagen hade vi varit på marknaden, som de har i Selcuk varje lördag. Vi var på hemväg och såg att det var full aktivitet på flygplatsen. Vi åkte dit och fick se att det var : First World Air Games där.
Inte visste vi vad det var för något, men vi såg ett tält med en Svensk flagga på.
Om du inte vet det så ska jag nu berätta:
Man blir väldigt patriotisk när man bor utomlands!
En svensk flagga betyder att det ofta finns svenskar där! Dit vill man!
Sagt och gjort, vi betalade in oss och sökte oss bort mot tältet, med Fosterlandets flagga på!
Väl där fick vi klart för oss att de var världens första tävlingar i formationshoppning från fallskärm.

I formationshoppning tävlar man vanligtvis i 4-manna eller 8-manna lag.
Under arbetstiden på 35 resp 50 sekunder skall lagen göra så många förutbestämda formationer som möjligt. Uthoppshöjd är 3000 resp 4000 m. Lagen har med en videofotograf under hoppet som filmar hoppet och sedan tittar domarna på filmen och bedömer om laget gjort sekvenserna rätt.

Svenskarna hade ett helt stort team där. När vi kom var deras tävlande på väg upp i flygplanet och skulle göra sitt hopp.Vi kunde följa dem på en monitor i tältet och det var en hissnande uppvisning.

Men det är när killarna som hoppat kommer tillbaka till tältet det händer!!!!!
En av dem är totalt "uppe i det blå" fortfarande! De andra i teamet undrar vad som hänt och till slut får vi se det!!!! Han har Neils autograf på skon!!!
Neil hade varit med dem upp i planet!
Jag frågade några vakter om vad han skulle kunna finnas och de undrade varför jag ville träffa honom?
De frågade tom.om han var en känd person!!!! Men hallååå???!!!!
Iaf. fick jag veta var han var och gick dit. Jag fick tillfälle att prata med honom typ såhär: Hello, my name is EvaMarie and I´m from Sweden. Hans svar var: "How interesting" och så hann jag be om hans autograf innan tidningsreportrarna högg sina klor i honom.!

Här är beviset!

Jag har den här hemma i kassaskåpet och 

kanske en dag kommer jag att sälja den dyrt på nätet. 

Jag ska bara hitta rätt forum och köpare!