De händer inte mig?

Nu är jag där!

 

Jag har aldrig haft problem med nål och tråd förr!

Jag har nästan fnyst åt tanken!

Ha, jag som ser så bra, det kommer inte hända mig!

För ett par dagar sedan fick jag lov att laga en av saccosäckarna igen.

Har åter igen jagat små vita frigolitbollar på ullmattan.

 

Ni vet, det har varit skumma dagar...

Så där halvmörkt hela dagen.

Solen har inte visat sig på hela dagen.

Man börjar nästan misströsta och undra om den aldrig kommer fram mer?

Det underliga är, att ovanför allt det gråa i skyn, där lyser den!

 

Iaf... jag gick fram till fönstret, urkasst ljus.

Det är därför jag inte fick i tråden genom nålsögat.

Jag tände lyset, mitt på dagen! Men jag såg inte bättre.

Jag förnekade till en början att problemet

ligger hos mig och blev lite sur och deppig.

Hur svårt kan det vara?

 

 

I min sylåda ligger ett litet tingest, jag vet vad det är, men inte vad det heter?

Trodde jag aldrig skulle behöva använda den.

Vet inte hur den kommit dit?

Tur för mig att den finns!

Annars hade jag blivit lite GALEN, just den dagen!

 

Ser ni den där lilla plåtbiten?

Gjord av aliminium och är super tunn.

Så man får inte vara hårdhänt, då går den sönder!

 

 

Tips!

Du som är ung och läser detta!

Önska dig en i julklapp innan du fyller typ 45!

Min optiker tala om för mig att det är i den åldern

det börjar gå utför med synen.

 

 

Så här använder man den!

Man trär in den lilla metallöglan på "tingesten"

igenom nålsögat. (hur kan det vara så lätt?)

Sedan för man sytråden igenom metallöglan.

 

 

Så drar man  tillbaka öglan genom nålsögat.

Vips, har du nu tråden på synålen!

Lätt som en plätt!

 



 De här var inte till någon hjälp alls!

Med dem ser jag super i korridoren på jobbet

och när jag kör bil. Alltså på långt håll.

 

Vilken förståelse jag fick...

Man kan sucka och tycka, "varför använder min anhörig inte
rullatorn, förstoringsglas, hörapparat etc?"

När man vet att den verkligen behövs och så.

Men till slut blir det väldigt opraktiskt att inte använda hjälpmedel.

De kanske slutar gå ut, slutar läsa, slutar trä på synålar

bara för att de ignorerar/ accepterar inte problemet.

 

Jag har inte kommit så långt i mitt behov av hjälpmedel.

Ett litet tingest att få på tråden på nålen är inte så farligt.

 

Men visst är det lite retligt,  jag trodde aldrig det skulle hända mig!