Det är så härligt att leva, då får man se hur det går!

"Du vet inte vad livet är förrän du möter döden.

Inte vad glädje är förrän du möter sorgen.

Därför ska du inte vara rädd för sorg och död.

Det berikar ditt liv med en god behandling,

som gör mycket ont"

Beda Wallström

Jag har gått och grunnat lite på vad jag ska skriva om i detta inlägg.

Så kom de första raderna ur denna lilla dikt upp!

Den här veckan på jobbet har inte varit så mycket annorlunda än andra veckor.

Men inom loppet av några dar har jag erfarit detta med sorg och död

så klart och tydligt och det har berört mig starkt!

Det mitt i natten och jag borde väl sova, för det gör alla de andra här hemma.

Men tankarna far bara runt och när de en gång börjat är det lika bra att få ut dem genom fingrarna!

Innan jag kom till min nya arbetsplats på kirurgkliniken jobbade jag på en vårdcentral. Båda arbetsplatserna har med vården att göra och ändå så olika. Som undersköterska på vårdcentralen mötte jag sällan död och sorg på det sätt som jag möter den på min nya arbetsplats;

Här tycks sorgen och döden ständigt går hand i hand med lättnad, glädje och liv!

För vissa kanske detta känns väldigt jobbigt att läsa och du kanske tom. kommer att stänga ner.

Men förr eller senare kommer vi alla att beröras av sorg och död vare sig vi vill det eller ej!

Det är obekvämt att möta en människa i sorg- vad ska man säga?

När jag för någon dag sedan mötte den bottenlösa, svart malande och ångestframkalland sorgen fanns det inga ord att säga!

Jag satt med henne och grät! Och efteråt kände jag mig så oproffsig i min yrkesroll!

Men var jag det? Jag kunde inte säga ett ord, bara hålla hennes hand, stryka hennes fårade kind.

För en stund tror jag att vi delade sorgen!

Samma dag möte jag döden och det är kanske därför som detta har rört om så mycke i skallen på mig?

Denna vår kropp, så full i liv! Och så helt plötsligt så finns inget kvar?

Vilken gåta!

Allt ser precis ut som nyss och ändå är det slut!

Livslågan har slocknat!

Men som dikten säger, har vi inte mött döden, då vet vi inte vad livet är!

Vi vet heller inte vad glädjen är om vi aldrig mött sorgen.

Så vi får ta livet som det är och se att det är en viktig lärdom

som gör ont, men berikar våra liv!

Så tycker du att jag blev för djup, eller att jag bagatelliserar detta?

Ryck på axlarna, bli arg och låt så ett litet leende spela på dina läppar!

Du lever! Länge leve livet!