Jag brukar för det mesta åka skidor uppe i Stångtjärn.
Det är nära hemifrån och oftast väl preparerat!
Vad det sedan bjuds på för väder, det kan
faktiskt inte de som sköter spåren rå för!
Det var inte deras fel att jag i ottan en söndagmorgon,
då det blåst hela natten, fick mig en skidtur som hette duga!!
 |
| Jag är helt säker på att inte ens Gunde Svan hade sluppit ifrån det utbrott av ilska och frustration jag fick i skidspåret! Tur att ingen mer än jag var så dum den morgonen! För det VAR lite skämmigt när vrålen av frustration gurglade högt ut i tystnaden! |
Den här fredagen var det uselt skidväder, det visste jag!
Men det är alltid snösäkert i Lugnets skidspår!
Så intet ont anande, glad ihågen över att få åka lite skidor begav jag mig dit.
Till min förvåning, var det fullt av skidåkande ungdomar där. "Det brukar inte vara så många som tränar så här tidigt i vanliga fall" tänkte jag, satte på mig skidorna och startade.
Det visade sig, att även här uppe var spåren dåliga!
Det fanns bara en slinga preparerad och där åkte visst alla ungdomarna!
Vad jag inte visste då, men kom underfund med senare, var att det troligtvis
var avstängt för motionärer denna dag!
Det var dagen före Lilla Skidspelen, den 11 Februari.
Hela helgen var det alltså stortävlingar inplanerade!
Till en början var det inte alls så många i spåret och jag skidade på.
Men rätt som det var, från ingenstans, dök de upp!
Dessa starka, muskelstinna och framför allt snabba ungdomar!
De måste ha tänkt: Vad är det för kärring på vår träningsbana?
I mördarbacken drog de på och jag kände mig verkligen dålig
och insåg min fadäs!
Men envis som jag var så tänkte jag inte sluta:
"Jag skulle åka mina 14 km, nu när jag var här!"
Vänner! Det var på andra varvet det hände!
Jag ångrade bittert att min mobil var utan ström och låg på laddning hemma!!!
När jag så var påväg, med starka och snabba skidtag, ja!
jag fick ju lov att ge allt jag hade, när alla dessa kraftpaket hela tiden åkte om mig!
När jag närmade mig mördarbacken för andra gången dök han upp.
Alltså Gunde!!!
Då kunde jag bara inte hålla tyst!!!
Det bara kommer liksom... "nämen är det inte självaste Gunde som åker förbi mig?!"
Han vänder sig om och säger "Ja, vill du att jag ska stanna så du får åka om mig?" och ler sådär lurifaxit som bara han kan! Kan ni se det?!
"Men du är snäll du Gunde, men det behövs inte!" var nästa fras som bara ploppade ur mig!
Medan hundra miljoner tankar for igenom huvudet..Varför svarar jag sådär kasst? Varför har jag inte kameran? Varför har jag inte ett papper och penna i fickan för en autograf? (som om jag alltid annars brukar ha det utifall jag skulle träffa på en kändis i skidspåret?!) varför, varför varför........
Så var det ögonblicket över trodde jag!!!!!!
Strax dyker det upp en till figur bredvid mig och då ploppade det ut ännu en fras..." och vem är det nu då som jag har äran att åka bredvid?"
Det var en ung söt tjej, hon pekade på Gunde, som vi bara såg ryggen på i uppförsbacken och sa "jag är hans dotter!"
Meeeen varför, varför har jag denna ultimata otur!!!!!!!
Två kändisar inom loppet av några sekunder och inget bevismaterial....
Hon fortsatte snabbt, utan en minsta tillstymmelse till att det skulle vara tungt.
Men vi var faktiskt mitt i en skaplig uppförsbacke!!!!
Det såg ut som om hon flög, precis såsom Gunde nyss gjort!
Tur för mig att jag var anfådd, tur för mig att det inte flög ur fler, okontrollerade kommentarer från min ostyriga mun!!!!
Men det var inte slutet vänner...
För när jag kom upp på krönet av backen, då stod Gunde och Julia
där och snackade taktik inför Mördarbacken!
På nytt kom det okontrollerat ord ifrån min mun....(jag brukar inte alltid bete mig så där, bara så ni vet!!!)
"Men Gunde! Nu får jag ju iallafall köra förbi dig i skidspåret!"
Jag minns inte vad jag fick för reaktion, men jag inbillar mig att han log så där lurifaxit igen!!!!!
Gunde, You made my Day!
Det var det som bar mig resten av den dagen!
Jag hade verkligen något att skryta om på Facebook!!
Så kan det alltså gå till, en helt vanlig fredag, i en ovanligt vanligt människas liv!
Vet du, jag tror inte alls att det tillhör ovanligheterna att det ploppar ur saker ur munnen på fru Disby :) Det jag inte bara tror, utan vet är att det allt som oftast gör det i min! Måste faktiskt erkänna att jag är lite avundsjuk på ditt Gundemöte! Tycker att han verkar vara en hyvens prick! Såg honom på lunchen härom veckan, men att se är ju inte samma som att prata med, och framför allt åka om Gunde! kram/Åsa
SvaraRaderaåh vad glad jag blir att du blir glad av min blogg:) och jag åker gärna med dig till kenya och loitokitok, det hade varit väldigt spännande:)
SvaraRaderaoch måste också komma ihäg att säga tack för när du bad för mig i söndags. Det träffade mitt i prick över vad jag tänkt, drömt och önskat den senaste tiden. Gud är häftig! stora kramar! :) / ia.